Riksdagsplatser är ingen handelsvara, Kommunal
Finns det de som ger riksdagspartier miljondonationer och i utbyte förväntar sig representation i Sveriges högsta beslutande organ, riksdagen?
Ja, tydligen. Och det erkänns helt öppet.
I en nyligen publicerad artikel i medlemstidningen Kommunalarbetaren beklagar sig Tobias Baudin, ordförande för fackförbundet Kommunal, att antalet kommunalaren som, via socialdemokratiska riksdagslistor, har valts in i riksdagen har halverats, från fjorton till sju (Kommunalarbetaren den 5 oktober).
”Vi är inte alls nöjda. Halveringen av kommunalare som riksdagsledamöter från 14 till 7 är verkligen inte bra” säger Baudin och fortsätter lite längre fram i artikeln ”Nu ska vi se över den facklig-politiska planen i Kommunal”.
Av artikeln i Kommunalarbetaren och i en uppföljande artikel i Expressen (den 6 oktober) framgår att det i detta arbete ingår att se över de många miljoner som varje år överförs från Kommunal till Socialdemokraterna. Det handlar om de tre miljoner kronor som fackförbundet varje år donerar till S: 50 öre per medlem och månad. Kommunal anser helt enkelt inte att de får tillräckliga valuta för miljondonationerna till S.
Det hela är hårresande ur demokratisk synvinkel: Kommunal förväntar sig alltså att de i utbyte mot alla de miljoner kronor de skänker till Socialdemokraterna ska få en viss representation i riksdagen via de socialdemokratiska riksdagslistorna. Personer som i sin tur kan sitta i riksdagen och påverka politiken på det sätt som Kommunal anser vara rätt och riktigt.
Domen över detta måste vara lika hård som om det hade gällt ett företag. För vad är skillnaden mellan att ett företag på detta sätt köpt sig till riksdagsrepresentation och att ett enskilt fackförbund gör det?
Och vem representerar dessa sju kommunalare som nu har valts in i riksdagen? Representerar de Socialdemokraterna eller Kommunal? När de är med och fattar beslut i riksdagen, grundar sig deras beslut på vad Socialdemokraterna lovat väljarna i valet eller vad som är bäst för Kommunal?
Behovet av en ordentlig skilsmässa mellan svensk fackföreningsrörelsen och Socialdemokraterna är stort. Det vore sunt för den svenska demokratin och det borde ligga i fackföreningsrörelsens egenintresse nu när inte ens varannan av LO-medlemmarna röstar på S.
Låt politikerna ägna sig åt partipolitiken och låt facken ägna sig åt den fackliga kampen - det skulle både politiken och facken må bra av.
