Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Carl-Vincent Reimers: Regeringen avskaffar friheten och ingen bryr sig

När blir ett undantag det nya normaltillståndet? Att oppositionen inte reagerar kraftigare mot regeringens inskränkningar av rörelsefriheten är djupt oroande.
Visar vem som egentligen bestämmer. Men vad hände med våra grundlagsstadgade friheter?
Visar vem som egentligen bestämmer. Men vad hände med våra grundlagsstadgade friheter?
Foto: Jessica Gow/TT
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Blekinge Läns Tidning politiska etikett är oberoende liberal.

Vem bestämmer egentligen vad som är ett undantag? Frågan har formulerats av den tyske juristen Carl Schmitt (1888– 1985) som i undantaget såg tillfället då staten visar vem som verkligen har makten, oavsett lagar och regler. Frågan har stor relevans för den tid vi nu genomlever. Den 6 april meddelade regeringen att man vill förlänga den ”tillfälliga” pandemilagen till och med januari nästa år.

Samtidigt råder stor osäkerhet om hur länge pandemin verkligen kommer att finnas kvar. ”Vi tror att inte att covid-19 är en sjukdom som vi kommer bli av med helt och hållet”, kommenterade Sara Byfors, enhetschef på Folkhälsomyndigheten i Dagens Nyheter nyligen. Det som alltså från början var tänkt som ett medicinskt, men också politiskt, undantag börjar nu alltså på allvar likna ett nytt normaltillstånd.

Det är möjligt att värna medicinskt ansvarstagande utan att ta ifrån oss de mest fundamentala friheterna. Frågan är: finns det någon politiker i riksdagen i dag som representerar dem som tycker så?

När undantaget blir det nya normala måste vi också ställa nya frågor om priset för inskränkningarna av våra lagstadgade friheter är värt att betala. Under rubriken ”Välkommen till smittskyddsstaten” ställer skribenten Johanna Grönbeck just denna fråga och pekar på flera historiska exempel när förment tillfälliga och begränsade inskränkningar av friheten med tiden blivit permanenta. FRA, terrorlagar, listan kan göras lång.

Det ur liberal synvinkel mest chockerande är dock kanske inte att socialdemokratiska regeringar tar lätt på lagstadgade friheter, utan att den liberala och konservativa oppositionen är så tyst. ”När ska den frihetliga oppositionen ta bladet från munnen”, frågar sig Liberala studenters ordförande Christoffer Heimbrand i en krönika.

Frågan är utan tvekan berättigad. När en kollektivistisk regering allt mer börjar se smittskydd som politikens överordnade mål, måste en frihetligt sinnad opposition ge mothugg. Tyvärr har det i princip varit knäpptyst från de borgerliga partier som annars talar sig varma för att demokrati innebär mer än majoritetsbeslut.

Därtill håller nu en hel generation på att bli fråntagen sin framtid. Snart kommer ett stort antal gymnasister ta studenten. Vad väntar på dem utanför skolans portar? Arbetslöshet, distansstudier utan mänskliga möten och en servicebransch – som ofta är steget in på arbetsmarknaden för unga – som går på knäna.

Om inte seriösa frihetliga partier börjar ta dessa konsekvenser på allvar kommer vi sannolikt se en våg av statsfientlig och vetenskapsföraktande populism göra slag i saken, i likhet med det vi bevittnar i exempelvis Tyskland.

Det är möjligt att skydda de äldre utan breda inskränkningar för vanliga människor. Det är möjligt att värna medicinskt ansvarstagande utan att ta ifrån oss de mest fundamentala friheterna. Frågan är: finns det någon politiker i riksdagen i dag som representerar dem som tycker så?

Läs mer