Patrik Oksanen: Potemkinkulisser bygger ingen försvarsförmåga

Tittar vi i Försvarsmaktens rapport om personalläget från i höstas så ser siffrorna behagliga ut. Det finns över 6 800 reservofficerare, och målet 2030 är 4 500. Men det är när man börjar skrapa på siffrorna som kulissen faller ihop.

Snittåldern är 54 år. Reservofficerarna är i krigsorganisationen tänkta att i första hand leda plutoner och vara ställföreträdande kompanichefer. Försvarsmakten själva definierar användbarheten av reservofficerare som att de antingen har tjänstgjort som officer någon gång 2004 eller senare, har övat 2014 eller senare eller tjänstgjort utomlands. Då faller mer än hälften bort. Kvar finns bara 3 000 reservofficerare som Försvarsmakten anser är användbara. Det är då plötsligt under ambitionsnivån 2025 och långt under de tänkta 5 000 reservofficerarna till 2035.

Därtill ska Försvarsmakten bemanna över 200 befattningar i Natostaber, när vi väl blir medlemmar. Fler kommer att försvinna när reservofficerarnas vardagliga arbetsgivare kommer att börja krigsplacera. Hur många det handlar om vet ingen, överblick saknas.

Och ännu jobbigare blir det när vi tittar framåt i tiden. Med en nettoökning på över 2 000 reservofficerare fram till 2035 så behöver runt 170 fler anställas än som slutar årligen för att klara befattningsmålet i krigsorganisationen.

Planen för nyrekryteringen är 90 utbildningsplatser, alltså långt under behovet. Samtidigt gjorde den långdragna och opedagogiska ansökningsprocessen att av 89 antagna kom inte ens 40 att börja.

Tidningen Reservofficeren berättar att flera intervjuade aldrig upplevde att de ens tackade ja till utbildningen. Och dessutom var antagningsinformationen sen och lämnade rejäla luckor. En intervjuad berättade att den inte visste var utbildningen skulle genomföras, när den började eller innehållet i utbildningen. Låg status har också undergrävt intresset.

Reservofficerarna hamnade på undantag när de stora nedskärningarna genomfördes i Försvarsmakten. Det fanns ett överskott av officerare och när krigsorganisationen minskade blev reservarna något som mest betraktades som besvärligt.

Det finns heller inget lagkrav på att arbetsgivaren ska släppa den anställde till att öva eller tjänstgöra. Lönerna är därtill låga, ofta betydligt lägre än vad en person i karriären kan ha kommit upp i. En reservofficer ska inte behöva ta av sitt sparkapital för att ha råd att åka på övning eller ta en tjänstgöring på en månad.

För att bli reservofficer behöver du först göra grundtjänstgöringen med värnplikten. Därefter kommer ett påbyggnadsår med officersutbildning och helst ett tjänstgöringsår. När Försvarsmakten nu ska växa med både fler förband och krigsorganisation är det många som hoppas att reservofficerare ska bidra till att möjliggöra utökad värnplikt, samtidigt som förbandens insatsförmåga kan upprätthållas. Men även här finns skäl vara skeptisk till möjligheterna.

Ett regemente ställde frågan till alla reservofficerare som var knutna till regementet, även de med ”nollavtal”, om de kunde tänka sig att tjänstgöra. Av 300 tillfrågade svarade 130 ja. När det väl blev informationsmöte kom 45, men bara 13 tackade ja till sist till en tjänstgöringsplan. De utgör bara knappt 4 procent av regementets reservofficerare.

Reservofficerarna är bara en del av en större personalkris som Försvarsmakten behöver lösa snabbt. Det är tydligt att man ligger långt efter i rekrytering och det behövs nu att politiken kliver in med stor kraft och pekar med hela handen och löser upp incitamentsfrågor. Det här kan inte läggas in och tröskas i försvarsberedningen, utan försvarsutskottet behöver agera redan nu i vår för att få till lösningar.

Det finns några lågt hängande frukter. Det första är att snabbt tillse att det finns lagligt krav på arbetsgivare att ge tjänstledigt till reservofficerare för tjänstgöring. Dessutom behöver löneluckan mellan civil anställning och tjänstgöra i försvarsmakten täppas till.

Det är dock i nyrekryteringen som behov av kreativitet och samverkansförmåga behövs. Ett sätt är att använda civila studier som morot. Många regementen ligger i eller nära högskoleorter. Om Försvarsmakten ordnar boende och dessutom kan komma överens med högskolan om en anpassad studiegång skulle man kunna utbildas både till reservofficer och ett civilt yrke, samtidigt som man kan avlasta ett regemente under somrar, helger, övningar och utbildningsmoment. Optimalt vore om ett kombopaket med Försvarsmakten löste studiefinansieringen för ett civilt yrke.

Personalkrisen väntar inte. Potemkinkulisser bygger ingen försvarsförmåga.

Patrik Oksanen är fristående kolumnist på ledarsidan, senior fellow på tankesmedjan Fri värld samt ledamot i Kungliga Krigsvetenskapsakademien.