Petter Birgersson: Pehrson bör hålla sig kall om Jomshofs post

Det är Socialdemokraterna som driver på för att justitieutskottets ordförande, Richard Jomshof (SD), ska avsättas. Först menade oppositionsledaren Magdalena Andersson (S) att det var statsminister Ulf Kristerssons (M) sak att agera mot Richard Jomshof, och att det bara var att gömma sig bakom formaliteter att hänvisa till att regeringen inte styr riksdagen.

Nu försöker istället Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Vänstern driva på för att få med sig något av Tidöpartierna på att avsätta Jomshof. Pressen sätts främst på vad som anses vara Tidöavtalets svagaste länk: Johan Pehrson och Liberalerna. Det är ur kortsiktigt taktiskt perspektiv smart av oppositionen. Pehrson har en tendens att fladdra och måste förhålla sig till alla vakthundar inom och nära det egna partiet.

Långsiktigt vore dock en sådan seger för Socialdemokraterna, i det här fallet att justitieutskottets ledamöter avsätter Jomshofs som ordförande, att aptera en potentiell parlamentarisk bomb.

Principen om att fördela ordförandeplatserna i utskotten är viktig, den gör att regeringen – även majoritetsregeringar – får möta utskott där ordförande är i opposition. Utskotten hanterar regeringens lagförslag innan de läggs fram till riksdagen, och det utskottsmajoriteten röstar för blir det slutliga förslaget till riksdagen.

När det är minoritetsregeringar har utskotten särskilt stor makt. Utskottet kan då inte bara förhindra regeringens förslag från att bli huvudförslag till riksdagen utan också ta fram egna initiativ, utskottsinitiativ, för riksdagen att ta ställning till. Det är ett ord som många svenskar har blivit bekant med under mandatperioderna med minoritetsregeringar. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet – med stöd av SD –använde bland annat den makten i finansutskottet för att bryta sönder Alliansens statsbudget under dess andra mandatperiod. Där spräckte för övrigt S principen om att budgeten ska ses som en helhet.

Men även under majoritetsregeringar är utskottens roll viktig, bland annat i konstitutionsutskottet där oppositionen av praxis får ordföranderollen. Konstitutionsutskottet har som huvuduppdrag att vaka över att regeringen och ministrarna sköter sitt uppdrag och att respekten för grundlagarna upprätthålls.

Det är för övrigt inte givet att det går att avsätta en utskottsordförande, det regleras inte i regeringsformen eller riksdagsordningen, se där något för konstitutionsutskottet att granska!

Om man utifrån ideologiska eller sakpolitiska hänsyn börjar kräva att utskottsordföranden ska avsättas då kommer det att öppna för att hela principen faller. Majoriteten kan i praktiken kräva ordförandeposten i samtliga riksdagens utskott.

Det skulle vara en förlust för den parlamentariska demokratin.

Socialdemokraterna kunde istället ha valt att ta en sakpolitisk debatt med Richard Jomshof om islam. Islam har gått från att vara en marginell företeelse i det svenska samhället till att bli en allt mer påtaglig del. Den debatten, om vad som ska betraktas som islamofobi, om vad islamism är, vilka yttringar av islam det finns och hur det svenska samhällets påverkas av dem är vi bara i början av.

Då är det förstås enklare att rikta in sig på Johan Pehrson. I detta fall bör Pehrson behålla lugnet och peka på principerna på hur utskottsordförande tillsätts.