Hit till Vilnius har några flyttat, men ännu fler har tagit sig till Riga där varannan invånare har ryska som modersmål. Där är det lätt för ryssar att känna sig hemma, att kunna börja arbeta utan startsträcka.

På Moskvagatan (!), ett stenkast från floden Daugava, träffade jag nyligen Ivan Kolpakov, biträdande redaktionschef för nyhetssajten Meduza.io. Sajtens historia är en god illustration av mediernas situation i dagens Ryssland.

Alla som arbetar på Meduza i Riga arbetade fram till mars 2014 i Moskva på Rysslands största oberoende nyhetssajt, Lenta.ru. Men när de började skriva avslöjande artiklar om annekteringen av Krim blev ägaren så nervös att han sparkade chefredaktören Galina Timtjenko – efter uppenbara påtryckningar från Kreml.

Lenta.ru lever vidare, men är en skugga av sitt forna jag vad gäller kritisk journalistik. Sajten har inte sjunkit lika lågt som de ryska tv-kanalerna med sin Moskvastyrda propaganda, men allt material har blivit lättsamt.

Man trampar inte på ömma tår, undviker allt kontroversiellt.

- Det smärtar mig att titta på sajten idag, säger Ivan Kolpakov. Det är inte journalistik, det är reklam. Enda syftet är att tjäna pengar. Jag orkar inte öppna sajten längre.

För honom och ett knappt 20-tal andra var det självklart att följa med Galina Timtjenko till Riga där hon i höstas drog igång Meduza. Målet är att föra ut en oberoende rapportering om Ryssland och världen i så många digitala plattformar som möjligt, för att minska riskerna för att Moskva ska kunna stoppa informationen genom att blockera sajten.

Många artiklar kan skrivas i Riga med hjälp av Skype och internet. Men Meduza har också fyra reportrar på plats i Moskva, reportrar som ofta reser till Ukraina och andra nyhetsheta platser. Och man samarbetar med flera frilansskribenter och fotografer. Antalet artiklar är bara en bråkdel av vad Lenta.ru kunde publicera när den var Europas femte största oberoende nyhetssajt.

- Meduza är som ett litet piratskepp i ett hav av propaganda, säger Ivan Kolpakov.

Han vill inte säga vilka som betalar utgivningen, men man har lyckats hitta flera finansiärer som uppskattar sajtens oberoende. I februari lanserades också en engelsk version. Där läste jag just om en opinionsmätning som visar att ryssarnas stöd för ytterligare expansion av riket har minskat väsentligt under de senaste månaderna.

Än finns det hopp.

70 procent av deras 200 000 dagliga läsare (på webben) finns i Ryssland, resten är spridda över världen. Ett ökande antal finns i Lettland, vilket är glädjande med tanke på att landets 700 000 rysktalande dagligen matas med desinformation i de ryska tv-kanalerna.

Sajten gör en poäng av att skriva om ryssarnas situation i Baltikum. Nyligen publicerade man en bild av Rigas ryske borgmästare Nils Usakovs då han välkomnade amerikanska stridsvagnar i Rigas hamn – en bild som Moskvakontrollerade medier valde att inte sprida.