På den viktigaste punkten svek S
På tisdagen presenterade så den länge emotsedda slutrapporten från Försvarsberedningen. I 28 månader har beredningen arbetat på regeringens uppdrag med att ta fram ett underlag till det kommande försvarsbeslutet. Ett arbete som fram till nyligen utfördes med stor seriositet och i bred enighet.
Men efter att Socialdemokraterna meddelat att de tycker allt är bra och klokt utom den där lilla detaljen om pengarna vägrade Liberalernas, Centerpartiets, Kristdemokraternas och Moderaternas representanter att underteckna slutrapporten.
Efter det samlade beskedet från M, KD, C och L, som kom i fredags, hade Socialdemokraterna kunnat backa och ställa sig bakom finansieringen för att uppnå blocköverskridande enighet i denna viktiga fråga. Det gjorde de inte. För första gången misslyckades på måndagen en svensk försvarsberedning med att göra upp över blockgränsen. Ansvaret faller tungt på försvarsminister Peter Hultkvist (S) och finansminister Magdalena Andersson (S).
Nu fick Socialdemokraterna i stället underteckna rapporten tillsammans med Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna. Vilket gäng i försvarssammanhang!
I en bilaga till beredningen, som blev offentlig i tisdags, drar Socialdemokraterna än den ena än den andra valsen till varför de inte vill säga ja till en politisk uppgörelse om ekonomin nu. Men på tisdagsförmiddagen tog finansminister Magdalena Andersson (S) bladet från munnen och sa: ”Det finns många behov framöver och det här behöver sättas i ett sammanhang där vi ser stora behov inte minst i kommunerna” (Nyhetsbyrån Direkt den 14 maj). Det är alltså inte av budgettekniska skäl eller för att det behövs ytterligare analys som S inte vill gå med på en uppgörelse. Det är för att de vill att pengarna ska gå till annat. Så mycket för Sveriges säkerhet...
Försvarsberedningen föreslår en rad förstärkningar. För armén, bland annat, föreslås totalt fyra brigader och att samtliga stridsvagnar och stridsfordon ska uppgraderas. Att antalet värnpliktiga utökas till 8 000 personer per år. När det gäller flygvapnet föreslås att två till tre stridsflygsdivisioner av den gamla Gripenmodellen C/D behålls även bortom 2030 trots att riksdagen beställt 60 av den senaste E/F-modellen.
Marinens befintliga fartygsbestånd uppgraderas med robotluftvärn och nya sjömålsrobotar till samtliga fem Visbykorvetter. Två ytstridsfartyg anskaffas efter 2026 för att ersätta Gävleklassens två äldre korvetter. Antalet ubåtar föreslås öka från fyra till fem. Ytterligare en amfibiebataljon föreslås organiseras och etableras på västkusten.
Om allt genomförs så kommer det att innebära den största militära upprustningen sedan 1940-talet, enligt beredningens ordförande Björn von Sydow. Gott så. Men vad är värdet av alla dessa förslag – önskelista till tomten? – om det parti som leder regeringen, S, inte vill skjuta till de pengar som krävs? Är det något som svensk försvarspolitik inte behöver mer av är det fagra löften frikopplade från ekonomiska realiteter.
Medan andra stater i Europa ökar sina försvarsanslag för att möta ett Ryssland som rustar intensivt och som använder militärt våld för att uppnå politiska mål i Europa famlar regeringen med försvarspolitiken. Socialdemokraterna reserverar sig på den viktigaste punkten i Försvarsberedningen. Samtidigt driver utrikesminister Margot Wallström (S) att Sverige ska skriva under den felkonstruerade konventionen om förbud av kärnvapen vilket skulle omöjliggöra svenskt samarbete och övningarna med våra viktigaste säkerhetspolitiska partners.
Detta noteras med all säkerhet i vår oroliga omvärld. Till Sveriges fördel är detta sannerligen inte.
