Carl-Vincent Reimers: Originalet är bättre än kopian
Den som tar del av Louise Erixons (SD) politiska utspel kan lätt få intrycket att hon är en borgerlig politiker. När nykterhetsrörelsen nyligen uttryckte kritik på BLT:s debattsida över förslaget att tillåta hemleverans av alkohol från krogen enligt den modell Växjö använder var Erixon skarp i sin replik. Där försvarade hon förslaget mot ”socialistisk översittarpolitik” och konstaterade att ”denna frihetliga politik gäller generellt för samstyret”. Gång på gång har Erixon gjort det till sitt signum att kombinera frihetlig politik med västblekingsk upproriskhet mot centralmakten.
”Som borgerlig applåderar jag gärna Erixons frihetliga steg i Sölvesborgspolitiken. Men väljarna bör veta att en röst för SD på riksplanet betyder något helt annat.”Carl-Vincent Reimers
Resultatet? Något som ligger ganska nära klassisk moderat kommunpolitik. Det kan såklart bara applåderas, men rimligen inser sölvesborgarna att om de önskar mer borgerlig politik finns original som är bättre än kopian.
Dessutom framstår Erixons mediala och frihetliga kommunpatriotism som totalt apart om man jämför med den politik som hennes parti bedriver i riksdagen. Där sitter ett gäng ledamöter med en blåsippa på kavajslaget som i allt väsentligt bedriver sossepolitik. Att vissa gillar att ha på sig folkdräkt medan de gör det har mindre betydelse.
2018 lade Sverigedemokraterna ned sina röster i riksdagen och släppte på så sätt fram ett rökförbud vid uteserveringar. Att i solen njuta av en kopp kaffe och en cigarett, eller att ens låta andra få göra det, är nu förbjudet i Sverige tack vare SD. ”Genom att successivt höja åldersgränsen för inköp av cigaretter med ett år i taget kan vi skapa den första rökfria generationen”, skrev riksdagsledamoten Angelica Lundberg (SD) senare i Altinget i november förra året. Var fanns ert motstånd mot ”socialistiskt översitteri” då, Erixon?
För att inte tala om SD:s helt besinningslösa höstbudget 2020 som förutom att den bygger på massiv skuldsättning av svenska staten innehåller de mest fantasifulla vänsterpolitiska verktygen. SD vill bland annat att varje medborgare ska ha 10 000 kronor i ett engångsbidrag, en åtgärd som lanserats av vänsterorganisationen Skiftet.
Dessutom vill SD se en mer generös A-kassa, högre bostadsbidrag och en fördubbling av restaurangmomsen till 25 procent i en tid när hela krogbranschen går på knäna. Man undrar vad de redan hårt ansatta krögarna i Sölvesborg tycker om det förslaget.
Det är inte konstigt att moderatledaren Ulf Kristersson kommenterade SD:s budget med orden: ”Bara dålig politik”. Budgeten är ju motsatsen till en frihetlig agenda för Sverige.
Som borgerlig applåderar jag gärna Erixons frihetliga steg i Sölvesborgspolitiken. Men väljarna bör veta att en röst för SD på riksplanet betyder något helt annat.
