Blekinge Läns Tidning logo
  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. Sport
  4. E-tidning
  1. Tjänster
  2. Annonsera
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Annons

Nu byggs försvarets hemligaste vapen vid Karlskronavarvet

Det svenska ubåtsvapnet är helt centralt för att skydda Sveriges gränser. Nu byggs nya ubåtar vid Karlskronavarvet, samtidigt som behovet av planering för nästa generation blir alltmer angeläget.
Karlskrona • Publicerad 6 december 2021
Detta är en ledarartikel som uttrycker Blekinge Läns Tidnings politiska linje. Tidningens politiska etikett är oberoende liberal.
De nya ubåtarna som byggs vid Karlskronavarvet är del av en flera sekler lång svensk industritradition.
De nya ubåtarna som byggs vid Karlskronavarvet är del av en flera sekler lång svensk industritradition.Foto: Glenn Pettersson/Saab Kockums

Tack vare Karlskronavarvet har Sverige sedan tidigt 1900-tal varit medlem i en exklusiv klubb: de handfull länder i världen som kan bygga ubåtar. Just nu tas avgörande steg för att hålla oss kvar där när försvarets nya ubåtar sätts ihop bit för bit.

BLT:s ledarsida fick följa med på ett besök inne i på varvet med Kockums produktionschef Helena Lönegård. Där byggs nu den nya ubåtsklassen som försvaret beställt, Blekingeklass. Namnet på den första av två ubåtar blir passande nog Blekinge, samma namn som på det första örlogsskeppet som byggdes i Karlskrona vid varvet på Vämö och som sjösattes 1682.

Annons

Inne på varvet börjar konturerna på det nya fartyget visa sig. I produktionshallarna trängs de cylinderformade sektionerna med slamret av svetsar. På golvet ligger de färdiga torpedtuberna i blankt stål. Snart ska delarna svetsas ihop till två färdiga huvudsektioner och tekniken, som ger ubåten dess militära förmåga, installeras.

Ubåtar fascinerar, men sanningen är att en de mest består av rör. I Blekinge kommer 10 000 unika rör att sitta, och de tillverkas var för sig. Felmarginalen är mindre än en millimeter och förutom denna utmaning måste även rörets form och effekt för ljud och vibrationer tas med i beräkningarna för utformningen.

På samma sätt är ubåtens största fiende varken främmande makter eller torpeder utan något den alltid utsätts för, 24 timmar om dygnet: vatten. De gånger ubåtar förolyckats utanför strid är det just korrosionen, vattnets frätande effekt på stålet och påföljande sprickor, som varit den ödesdigra orsaken. Därför måste en rad steg tas för att säkra ubåtens hållfasthet och det börjar med råmaterialet.

Stålet som levereras till varvet är inte samma som i bilindustrin, utan ett tjockt, icke-magnetiskt och hemligt specialstål från SSAB som kallvalsas till perfektion inne på varvet. Bearbetningen av stålet kan följas genom ett speciellt spårbarhetssystem, vilket gör det möjligt att se exakt vem som höll i svetsen vid ett givet tillfälle. Allt för att säkra kvalitet och undvika misstag.

Kraven på säkerhet och hållfasthet i ubåtstillverkning är lika höga som vid tillverkning av komponenter till kärnkraftverk. Därför är det inte konstigt att Saab 2017 köpte det franska kärnkraftsbolaget Arevas verksamhet i Karlskrona, med syftet att rekrytera anställda med liknande kompetens. Ändå är kompetensförsörjningen alltid något av en huvudbry för varvet.

– Det lätta är investeringar i maskiner och finansiering, det svåra är att bygga kompetens, erkänner Lars Tossman, chef för affärsområde Kockums hos Saab.

”Inget höjer tröskeln för en invasion över havet så mycket som ubåtsvapnet.”
Carl-Vincent Reimers

Just nu märks ändå en påtaglig förstärkning vid varvet. Från övertagandet 2014 från tyska Thyssen Krupp har påtagliga investeringar gjorts och varvets anställda dubblerats från 700 till 1400. Under nästkommande år kommer ytterligare 150 tjänster att tillsättas varav majoriteten på varvet i Karlskrona. Det handlar om maskinoperatörer, elektriker, svetsare och ingenjörer.

Parallellt med att de nya ubåtarna snart ser dagens ljus måste man redan nu påbörja planeringen för nästa generation ubåtar. Senast 2025 ska förberedelserna för ett sådant anskaffningsbeslut påbörjas, enligt riksdagens försvarsbeslut. Inte minst är det viktigt för att Sverige över tid ska kunna bevara den höga kompetensnivå som krävs. Här är statens roll central. Anledningen till att Kockums finns är inte främst för att kunna exportera produkterna, utan för att regering och riksdag slagit fast att förmågan att bygga egna ubåtar är ett så kallat väsentligt säkerhetsintresse (VSI).

Inget höjer tröskeln för en invasion över havet så mycket som ubåtsvapnet.

Samtidigt skapar detta prioriteringsproblem. Att utveckla egen avancerad försvarsmateriel är dyrt, och konkurrerar med de pengar vi behöver lägga på att faktiskt upprätthålla våra regementen. Sverige är inte ensamt om denna utmaning, den delas med flera europeiska länder i takt med att de Europas ekonomi sjunker i andel av global BNP.

Annons

En lösning som allt oftare diskuteras på EU-nivå är därför att gå samman i gemensamma utvecklingsprojekt. I november presenterade EU:s utrikeschef Joseph Borell en sådan ambition för EU att gemensamt utveckla fyra nya förmågor: obemannade marina farkoster, ett framtida luftstridssystem, rymdbaserad markövervakning och en ny stridsvagn.

För Kockums del väcker sådana planer både intresse och vissa farhågor. Varvets främsta konkurrenter är andra europeiska företag. Lägg därtill den ur svenskt perspektiv mycket negativa erfarenheten av när Kockums en tid låg i tyska Thyssen Krupps ägo, vilka planerade att avveckla ubåtsbyggandet i Karlskrona. En historia som slutade med att staten 2014 krokade arm med familjen Wallenberg, i en patriotisk offensiv för att ta över och rädda Kockums.

Å andra sidan har Saab nyligen gått ihop med det holländska varvsföretaget Damen för att få kontrakt för att bygga nästa generation ubåtar för Nederländernas flotta.

Lars Tossman själv är försiktigt positiv till EU-planerna, men pekar också på behovet av politiskt ledarskap.

– Försvarsföretagen i Europa är olika, men det borde vara möjligt för två eller tre länder att samarbeta inom till exempel undervattensteknik. Exempelvis skulle det inte vara ett hinder att inom ramen för ett VSI dela denna förmåga med någon annan. Det som i så fall måste till är ett politiskt mål på nationell nivå.

Det tål att tänkas på. I en tid när Sverige delar säkerhetspolitiska intressen med våra europeiska grannar är mer samarbete – i en eller annan form – en nödvändighet.

Carl-Vincent ReimersSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons