Anders Gustafsson: Nitlott om sossarnas spelberoende
Socialdemokraternas ohälsosamma lotteriverksamhet har bedrivits på ett osmakligt sätt.
2017 avslöjades att Socialdemokraterna sålde lotter på kredit till redan skuldsatta personer genom aggressiv marknadsföring. Bara mellan 2014 och 2017 hade 8 000 personer hamnat hos kronofogden för att de inte kunnat betala de lotter de köpt av det socialdemokratiska spelbolaget. En stor del av de skuldsatta var pensionärer.
Spelen är en mycket lukrativ affär för partiet. 2021 drog hasardverksamheten in hela 152 miljoner kronor. SSU går inte lottlösa de heller. 2021 fick de 121 miljoner kronor.
Samtidigt har S en hög svansföring i spelpolitiken. Men den egna spelverksamheten omfattas av undantag – samma undantagsregler som gäller exempelvis för idrottsrörelsen.
”Att i ena stunden med allvarlig stämma tala om hur farligt det är med spel för att i den andra tjäna storkovan på spel är dubbelmoral.”Anders Gustafsson
Borde den socialdemokratiska spelverksamheten avskaffas?
Ja! Att i ena stunden med allvarlig stämma tala om hur farligt det är med spel för att i den andra tjäna storkovan på dobbel är dubbelmoral.
Men att göra upp med spelberoendet är något som åligger Socialdemokraterna, inte lagstiftaren. Enligt uppgifter är regeringen och SD överens om att tillsätta en utredning med syfte att avskaffa det undantag i spellagstiftningen som möjliggör partilotterier (Expressen den 28 april).
Men ett förbud borde, om det införs, träffa alla ideella organisationer med negativa konsekvenser för hela föreningslivet till följd.
En möjlig motivering är att partiernas finansiering omgärdas av särskilda regler. Däribland regler kring anonyma bidrag. Kan lotteriverksamheten anses strida mot detta? Det borde i så fall beläggas innan partier förbjuds att driva spelbolag.
Däremot finns det mängder med andra saker för regeringen att ta tag i när det kommer till att göra upp med det socialdemokratiska privilegiesamhället. Arbetarrörelsen har genom sitt långa maktinnehav på många sätt blivit en stat i staten – ibland organiskt, ibland högst medvetet.
LO-fackens flitiga diskriminering på grund av partipolitisk tillhörighet är en sådan. Facken har en särställning i lag och är inte vilka organisationer som helst. Mot bakgrund av det borde de tillåtas diskriminera på grundval av politisk övertygelse. Den häxjakt som LO-facken – i partipolitiskt syfte – bedrivit mot oliktänkande hör inte hemma i en demokrati.
Fackmedlemmar som inte är socialdemokrater borde också erbjudas ett skydd mot att deras medlemsavgifter förs över till Socialdemokraternas partikassa. Varför ska LO-medlemmar som inte är socialdemokrater – och de är i majoritet – tvingas att vara ofrivilliga partifinansiärer?
I en rättsstat ska domstolarna vara oberoende för att villkoren för en rättvis rättegång ska anses vara uppfyllda. Men i Sverige avgörs hyrestvister i Hyresnämnderna vars domare inte är oberoende och i Arbetsdomstolen är en majoritet av domarna i arbetsdomstolen så kallade intresseledamöter. Detta otyg hör inte hemma i en rättsstat.
Och på tal om hyresmarknaden. Hyresgästföreningen – ännu en av socialdemokratiska satellit-organisationer jämte bland annat LO, ABF, Unga örnar och Konsum – får för varje hyresgäst (!) en avgift från hyresvärdarna som läggs på hyresgästernas hyreskostnad. Summan varje år blir astronomisk. Samtidigt driver Hyresgästföreningen ett omfattande lobbyarbete. Hyressättningsavgiften borde avskaffas så fort som möjligt.
Att Socialdemokraterna berikat sig på att erbjuda spel på faktura och skickat spelskuldsatta till kronofogden är inte snyggt. Men det finns, som sagt, annat i det socialdemokratiska privilegiesamhället att ta tag i. Som skulle stärka såväl demokratins som rättsstatens principer.
