Blekinge Läns Tidning logo
  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. Sport
  4. E-tidning
  1. Tjänster
  2. Annonsera
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Annons

Nils-Eric Sandberg: Nils-Eric Sandberg: Liberaler införde kvinnlig rösträtt

Det var frihetskämpar som gav kvinnor deras rättigheter för 100 år sedan.
Nils-Eric Sandberg
Ledare • Publicerad 20 december 2021
Nils-Eric Sandberg
Detta är en opinionstext i Blekinge Läns Tidning. Åsikter som uttrycks i texten är skribentens egna.
Liberalen Fredrika Bremer arbetade för kvinnors rätt att rösta.
Liberalen Fredrika Bremer arbetade för kvinnors rätt att rösta.Foto: Pressens Bild

För hundra år sedan fick vi det första riksdagsvalet med allmän rösträtt. Det har genererat många artiklar. Vänstern hyllar sig själv för rösträttskampen och öser förbannelser över ”högern” som sade nej.

Riktigt så enkelt var det inte.

Annons

Det parti som stod främst i kampen för rösträtt var Nyliberala partiet, som kom in i riksdagen 1868. Liberalerna hade som viktigaste programpunkter: Allmän och lika rösträtt; lika rättigheter för män och kvinnor över hela linjen; utrikespolitikens avtyskning; frihandel; allmän ålderspension. Vänstern har ingen aning om detta för vänstern läser inte historia.

Lika rösträtt för män infördes av högerregeringen Lindman år 1907. Lika rösträtt för kvinnor infördes inte av socialdemokraten Hjalmar Branting, som Olof Palme påstått, utan av den liberala regeringen Nils Edén, 18/12 1918. Den tillämpades första gången i valet 1921.

Den politiska kampen handlade primärt inte om kvinnornas rösträtt utan om valsystemet. Vi hade till en början majoritetsval som innebär att det parti som får majoritet tar alla röster i en valkrets. Socialdemokraterna ville absolut ha majoritetsval. Det skulle gett dem en total majoritet i andra kammaren när de antagit ett program för socialisering av industrin. Inte konstigt att högern och liberalerna sade bestämt nej.

”Lika rösträtt för kvinnor infördes inte av socialdemokraten Hjalmar Branting, som Olof Palme påstått, utan av den liberala regeringen Nils Edén 1918.”

Men rösträttskampen var inte det enda hindret för kvinnorna. Gamla regler utestängde dem från högre utbildning och, allvarligast, från statliga ämbeten. Den delen av förtrycket beskrivs utförligt av Greta Wieselgren, själv disputerad forskare, i boken ”Den höga tröskeln” från 1969. Den borde obligatoriskt ingå i kurslitteraturen i statsvetenskap.

Småningom fick kvinnorna rätt till högre utbildning. Den första kvinnliga studenten, Betty Pettersson, tog sin examen 1875. Men vägen till offentliga ämbeten förblev stängd, länge. Nyckeln i låset var §28 i regeringsformen som stadgade att ”Konungen äger rätt att i statsrådet utnämna och befordra infödde svenske män till alla de ämbeten och tjänster…”. Den paragrafen slopades först 1949.

Kvinnoorganisationerna, främst Fredrika Bremerförbundet, tryckte på för reformer. Det segaste hindret, som överlevde många utredningar, var det besynnerliga kravet att om en kvinna i statlig tjänst gifte sig var hon skyldig att lämna sin tjänst.

Nationalekonomen Knut Wiksell, som tack vare sin sambo Anna Bugge sade många kloka ord, pekade på det ekonomiska vansinnet i att staten utestängde en stor grupp högutbildade kvinnor från yrkesarbete och därmed vållade hela samhället en svår förlust.

Kvinnornas närmaste förkämpe i riksdagen var högerledaren Ernst Trygger. Deras hårdaste motståndare var socialdemokraten Olof Jonsson.

En av debattörerna, Emilia Broomé, medgav att de flesta kvinnor kanske saknade kompetens för avancerade statliga ämbeten. Men, påpekade hon, detsamma gäller de flesta män.

Nils-Eric Sandberg är fristående krönikör på ledarsidan

Annons
Annons
Annons
Annons