Nato-mot(s)tåndet har passerat sitt bäst-före-datum

Ett faktum som lett till politisk omprövning. Den mest noterbara är att Tyskland nu både kraftigt ska rusta upp sitt försvar och skickar vapen till Ukraina. Men även här hemma i Sverige lever vi i omprövningens tid. I måndags fattade riksdagen beslut om att Sverige jämte humanitär hjälp ska skicka vapen till Ukraina, trots att landet befinner sig i en väpnad konflikt.

I takt med att ryska tanks har rullat över den ukrainska gränsen och städer som Kiev och Charkiv har attackerats har allt fler svenskar blivit positiva till ett svenskt medlemskap i försvarsalliansen Nato. Samma mönster ses i Finland där en majoritet nu är positiv till ett finskt Nato-medlemskap, som SVT Aktuellt rapporterade om i tisdagens sändning (SVT den 1 mars). Även inom Socialdemokraterna verkar vissa dra samma slutsatser av händelseutvecklingen i Europa.

I den socialdemokratiska partitidningen Aktuellt i Politiken argumenterat tidningens politiske redaktör, Daniel Färm, för ett svenskt och finskt Nato-medlemskap. I en ledare skriver Färm följande: ”Sveriges och Finlands alliansfrihet har syftat till att dämpa spänningarna i vårt närområde. Men det har också funnits en förhoppning om att man genom att inte ingå i en militärallians skulle skonas från stormakternas spel och konflikter. Putin har med all önskvärd tydlighet visat att detta inte gäller. Därmed har också ett av huvudargumenten för att Sverige och Finland ska vara militärt alliansfria blivit mindre relevant” (Aktuellt i Politiken den 28 februari).

Inom Socialdemokraterna borde man lyssna på Daniel Färm.

Sveriges alliansfrihet har passerat sitt bäst-före-datum. Vår alliansfrihet gör oss inte säkrare. Tvärtom gör alliansfriheten vårt land utsatt och sårbart. Georgien som attackerades av Ryssland 2008 tillhörde ingen försvarsallians. Ukraina, som Ryssland bedrivit krig emot allt sedan annekteringen av Krim 2014, är alliansfritt.

Ukraina upplever nu ett massivt stöd från väst när det gäller ekonomiska sanktioner mot Ryssland och kretsen runt Vladimir Putin och Ukraina får militärt stöd i form av vapen. Uppslutningen bakom Ukraina är överraskande starkt och det EU som så många gånger tidigare varit splittrat i utrikespolitiken står nu enat och talar med en röst. Det är mycket glädjande.

Samtidigt är inget land berett att sända trupp till Ukrainas försvar. Detta behöver vi dra slutsatser av. Hela Sveriges säkerhets- och försvarspolitik bygger på att vi i händelse av krig ska få hjälp från omvärlden. Kommer någon att komma till vår undsättning? Får vi nöja oss med att få vapen, efter att Peter Hultqvist åkt runt och tiggt om hjälp, skickade till oss?

Det är ingen statshemlighet att vi saknar tillräcklig försvarsförmåga för att försvara vårt land på egen hand. Det kommer att ta lång tid att bygga upp svensk försvarsförmåga. Det är inte utan orsak som vi så ofta och gärna övar tillsammans med Nato-länder. Men utan ett medlemskap kan vi inte räkna med att få hjälp av andra – bara hoppas och vädja.

Ett svenskt Nato-medlemskap, helst tillsammans med Finland, skulle skapa en avsevärd tröskeleffekt för den som funderar på att angripa Sverige. Ett angrepp på Sverige skulle då vara ett angrepp på hela Nato.

Det är hög tid för Socialdemokraterna att lyssna på personer som Daniel Färm, eller för den delen Widar Andersson på socialdemokratiska Folkbladet, och slänga Nato-motståndet över bord. Tillsammans med Finland borde vi skyndsamt bli medlemmar i Nato.