Tim Svanberg: När Sverige får ett nytt rödgrönt parti tackar jag för mig
Jag har någonting att berätta. Ett engagemang som varat i över tjugo år i Centerpartiet är nu över.
2001 gick jag med i Centerpartiet. Jag lockades av Maud Olofssons budskap om självägande och hur hon drog Centerpartiet mot borgerligt håll.
I över halva mitt liv har Centerpartiet upptagit en stor del av min tankeverksamhet och under alla dessa år jag har varit medlem har jag varit pådrivande för olika typer av frihetsreformer.
Jag minns hur jag i ungdomsförbundet var med och drev på frågor om bland annat platt skatt, författningsdomstol med mera. Jag var även Nato-förespråkare innan partiet var det.
I, och för partiet, har jag haft många olika uppdrag. I Ronneby kommun har jag varit kretsordförande, ledamot av kommunfullmäktige, ledamot av kommunstyrelsen, förste vice ordförande i utbildningsnämnden. Förra riksdagsvalet, 2018, var jag förstanamn på Centerns riksdagslista i Blekinge. En kort period satt jag i ungdomsförbundets förbundsstyrelse. Det har verkligen varit en resa och jag är mycket tacksam för allt jag har fått ta del av och alla kontakter jag knutit i partiet.
””Det är därför inte längre meningsfullt att som borgerlig-liberal verka i ett sådant parti och det finns då bara en slutsats att dra."”Tim Svanberg
I januari 2019 påbörjade jag en tankeprocess. Eftersom jag var mycket kritisk till det januariavtal partiet hade slutit började jag på allvar fundera över min framtid. Partiet började i hög grad förändrats från ett pålitligt borgerligt parti till någonting annat.
Jag har närt förhoppningar om att denna utveckling ska gå att vända. Men vi är numera en mycket liten minoritet i Centerpartiet som har ett intresse av att faktiskt förändra partiet igen.
Partiet stöter sig allt längre bort ifrån borgerligheten och delar numera allt fler problemformuleringar med Socialdemokraterna i stället. Vid varje givet tillfälle väljer partiet en annan väg än den jag vill se. Muharrem Demirok har varit tydlig med att han vill dra partiet vänsterut genom att anamma vänsterns klassanalys.
I viktiga frågor som migration, integration, regeringsbildning, kriminalitet med mera så gör vi helt olika bedömningar. Med ny partiledning på plats och med den nyligen presenterade valanalysen är det tydligt att inslagen väg kommer att gälla. Jag tycker att det är fel väg, andra tycker det är rätt. Det är därför inte längre meningsfullt att som borgerlig-liberal verka i ett sådant parti och det finns då bara en slutsats att dra.
Ett borgerligt parti för landsbygden, starkt förankrat i verklighetens villkor och vardagens avvägningar med uppgiften att öka friheten och stärka företagsamheten hör inte hemma i samma familj som Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna. Att de rödgröna partierna nu har blivit fyra hjälper inte Sverige.
Det har varit många givande år men nu tackar jag för kaffet. En dag kanske en ny Maud Olofsson dyker upp och för partiet tillbaka till den borgerliga familjen?
