Miljöpartiet förvandlade riksdagen till en lekstuga

”Vad i hela världen håller politikerna på med?”

Den frågan har nog många svenskar ställt sig denna vecka efter att Magdalena Andersson (S) på onsdagsmorgonen först valdes till statsminister för att på eftermiddagen få beskedet att hennes tilltänkta regeringspartner hoppar av för att slutligen på kvällen tvingas lämna in sin avskedsansökan – för ett ämbete hon alltså inte ens hann tillträda.

På torsdagen gick riksdagens talman Andreas Norlén (M) ut och var mycket kritisk mot händelseutvecklingen. Han sa att ”Om jag hade fått information i förväg om att det var ett villkor för MP för att kvarstå i regeringen, att regeringens budget vann omröstningen hade jag naturligtvis inte nominerat Magdalena Andersson” och han menade vidare att ”den typen av händelseutveckling riskerar att skada förtroendet för riksdagen som institution, för vårt politiska system och för de politiska partierna i allmänhet".

Det har Andreas Norlén fullkomligt rätt i. Allmänhetens förtroende för den svenska demokratin, partierna och för riksdagen har lidit allvarlig skada av onsdagens oreda i riksdagen. Kaoset hade, som Norlén påpekar, dessutom varit mycket enkelt att undvika.

Miljöpartiet hade på förhand kunnat meddela talmannen att de skulle hoppa av om Moderaternas, Kristdemokraternas och Sverigedemokraternas budgetförslag vann. Budgetomröstningen hade då kunnat hållas före statsministeromröstningen eller så hade Magdalena Andersson kunnat nomineras av talmannen till statsministerposten utan att ha MP som tilltänkt regeringspartner.

Hade så skett hade Magdalena Andersson inte behövt begära att entledigas samma dag som hon valdes till statsminister och svenska folket hade besparats en regeringskris.

En fråga som också måste utredas är när Magdalena Andersson fick kännedom om Miljöpartiets beslut att de skulle lämna hennes tilltänkta regering om den rödgröna budgeten inte gick igenom riksdagen. Då hade även Andersson kunnat informera talmannen om denna omständighet och svenska folket besparats det politiska kaoset.

Från rödgrönt håll finns en mycket hög svansföring när det det kommer till att utmåla andra som en fara för demokratins fortlevnad.

Såväl socialdemokratiska som miljöpartistiska företrädare under senare tid menat att demokratin är i fara om en M-ledd regering med stöd av SD skulle vinna regeringsmakten.

Stefan Löfven menade tidigare i våras att det finns en risk att en sådan regering skulle föra Sverige i en icke-demokratisk riktning (SVT den 17 mars) och Miljöpartiets språkrör Per Bolund fyllde på, till SVT skrev han att M och KD måste ”svara på frågor kring hur de ska se till att demokratin inte urholkas” (SVT den 19 mars). I juni uteslöt Märta Stenevi (MP) samarbete med Moderaterna och Kristdemokraterna med den häpnadsväckande motiveringen att dessa partiers syn på demokrati och mänskliga rättigheter skiljer sig från Miljöpartiets (SVT den 22 juni). Hela retoriken om ett blåbrunt block, som flitigt används från grönt håll, syftar också till att ifrågasätta den demokratiska legitimiteten hos oppositionen.

Men om man i högt tonläge varnar för att andra kan komma att hota demokratin om de får inflytande över regeringsmakten ska man självfallet inte själv förvandla riksdagen till en lekstuga. Miljöpartiets agerande är under all kritik och om det visar sig att även Magdalena Andersson kände till Miljöpartiets lekstugeplan faller en mörk skugga även över henne och Socialdemokraterna.