Låt inte Ryssland fylla tomrummet efter USA
Obemannade farkoster i, under och ovanför vattnet är inte längre sådant du endast hittar i en dålig amerikansk science fiction-film. Det är helt essentiella delar av framtidens europeiska försvar.
De senaste veckorna har de blekingar och skåningar som bor längs med Hanöbukten kunnat ta del av detta på nära håll, genom det EU-finansierade projektet OCEAN2020, vilket BLT tidigare uppmärksammat. Projektet är ett samarbete mellan flera europeiska länders försvarsindustrier och försvarsmakter. Syftet: att tillsammans utveckla gemensamma tekniker för att upptäcka och neutralisera hot i, ovanför eller under vattnet.
För Sverige deltar Saab, som också tillverkar fyra av de system som nu provas tillsammans med andra aktörer. Men i projektet finns också exempelvis tyska och litauiska försvarsföretag och hela projektet leds av den italienska flygplanstillverkaren Leonardo.
Att europeiska länder inom ramen för EU går samman för att utveckla framtidens militära tekniker är inte heller någon engångshändelse. Tvärtom är OCEAN2020 bara en testverkstad inför det projekt som är långt mer omfattande: den europeiska försvarsfonden.
Det är egentligen inte alls märkligt. Enskilda europeiska länder som Sverige är helt enkelt för litet för att i framtiden utveckla helt egna system som stridsflygplan och ubåtar. Vi behöver samarbeta och samverka inom ramen för EU för att ha råd att ha ta fram de avancerade system som krävs.
Tyvärr får man konstatera att regeringen hittills har visat ett påtagligt ointresse för fonden och för de finansieringsmöjligheter den ger för det svenska försvaret. Något även Säkerhets- och Försvarsföretagen konstaterar i en nyligen publicerad rapport.
”Hultqvist begår ett misstag när han inte ser att EU för varje dag en allt viktigare aktör på den militära arenan.”Carl-Vincent Reimers
Försvarsminister Peter Hultqvist (S) har ägnat större tid åt att binda USA till den svenska försvarsmakten. Inte alls oviktigt, men Hultqvist begår ett misstag när han inte ser att EU för varje dag en allt viktigare aktör på den militära arenan.
Det hela förstärks av att säkerheten i Europa blir en allt mindre prioriterad fråga för amerikansk säkerhetspolitik i ljuset av upptrappningen i Stilla havet. Tidigare i augusti godkändes USA:s nye marinchef i amerikanska senaten som för ledamöterna berättade att han är ”uteslutande är fokuserad på det kinesiska hotet” och uppgiften att försvara USA-allierade Taiwan från kinesiska angrepp.
När den amerikanska örnens ögon är riktade västerut blir det också lättare för Ryssland att utnyttja sitt militära övertag i vårt eget närområde. Ett exempel på detta såg vi i somras när ett ryskt statsfartyg kränkte svenskt territorialvatten utanför Göteborg, vilket Göteborgs-Tidningen nyligen uppmärksammade. Även förra året manövrerade två avancerade ryska korvetter på på svenskt vatten utanför Vinga.
I Karlskrona märks också den ökade ryska aktiviteten i Östersjön. För några dagar sedan höjdes beredskapen i de marina förbanden till följd av Rysslands storövning Zapad 21 som inleds nu i september och som bland annat bedrivs i Östersjön.
Allt sammantaget finns starka skäl för att skynda på det europeiska försvarssamarbetet mot fler och större kliv, liksom att se till att Sverige fullt ut deltar i det. I det vakuum som uppstår i norra Europa när USA vänder sig österut måste någon annan kliva in, och Sverige har ett ansvar för att se till att det inte blir Ryssland.