Carl-Vincent Reimers: Låt inte Europa bli ett museum för rika kineser
Kai Lücke stod i klassrummet med ett gäng vetgiriga studenter omkring sig när han levererade kommentaren som etsat sig fast i mitt minne: ”Om Europa inte ställer om fort för att återindustrialiseras kommer vi att förvandlas till en sorts museum-kontinent dit rika kineser åker för att bo på vinslott”.
Lücke var ingen dilettant, han visste vad han talade om. Vid sidan av föreläsaruppdraget vid mitt universitet var han chef på Brysselkontoret för Bosch, den väldiga tyska industrikoncernen, och befann sig på så sätt i centrum för de processer som just nu omformar världens industri. Beskt kunde han vittna om att Europa halkar efter.
”Se till att vi får på plats ordentliga utbildningar som den nya gröna industrin efterfrågar, och våga peka med hela handen om så krävs.”Carl-Vincent Reimers
Visserligen har EU:s ekonomier de senaste åren stabiliserat sig efter det tidiga 2000-talets stora avindustrialisering, men det är en stabilisering på en låg nivå. Fortfarande ligger Europa långt efter USA och Kina på många områden när det gäller utveckling av de nya gröna industrier som nu behövs för klimatomställningen.
I början av maj presenterade Europeiska kommissionen en uppdaterad industristrategi. Bland annat pekar kommissionen på sårbarheter i försörjning av råmaterial för industrin, varav många importeras från Kina. Ett sådant exempel är den batteriindustri som nu krävs för att vi ska kunna elektrifiera vår fordonsflotta, men som alltså halkar efter Asien där mycket av såväl mineralerna och batterierna produceras.
Varför är det då ens ett problem att vi importerar batterier och mineraler från Kina, när EU tror på frihandel? Det enkla svaret är att kinesiska batterierna är miljö- och klimatbovar och sådant vill EU-kommissionen inte se på marknaden. Dessutom har Kina visat att man är berett att använda EU:s mineralberoende i utpressningssyfte.
Lyckligtvis finns här starka företag som går mot strömmen. Ett sådant exempel är Northvolt i Skellefteå som kommer att bli Europas största batterifabrik. Men även här finns ett problem som Jesper Wigardt, kommunikationsdirektör på Northvolt, beskrev under ett samtal häromdagen.
Enligt Wigardt kommer 90 procent av Northvolts anställda som arbetar med batteriteknik från Japan eller Sydkorea, och när det gäller mjukvaran är det Kalifornien som gäller. Det saknas helt enkelt kompetens, inte bara i Sverige utan i hela Europa, när det gäller utvecklingen av de batterier som alltså kommer att bli helt avgörande för bilindustrins framtid. En industri, som en stor del av vårt välstånd hänger på.
När jag frågade Wigardt vad han vill att politiken ska göra var budskapet tydligt: satsa på utbildning av rätt kompetens. I Sverige och övriga i Europa är vi duktiga på forskning och utveckling i labben, men sämre på att utbilda rätt teknisk kompetens för faktiskt industriell produktion.
Här finns en viktig uppmaning till landets politiker: se till att vi får på plats ordentliga utbildningar som den nya gröna industrin efterfrågar, och våga peka med hela handen om så krävs.
