Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Anders Gustafsson: Kråkan, björktrasten, skrattmåsen och andra arter på rödlistan...

Rödlistan skapar ofta alarmistiska rubriker. Den borde användas med större försiktighet.
Kråkan finns på rödlistan.
Kråkan finns på rödlistan.
Foto: Silas Stein
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Blekinge Läns Tidning politiska etikett är oberoende liberal.

Rödlistan är en värdefull informationskälla om arternas status men används ofta på ett alarmistiskt sätt av miljödebattörer, inte sällan i samband med attacker på skogsbruket. Den borde användas med mycket större försiktighet. Det är en av slutsatserna man kan dra av en relativt ny forskningsrapport författad av Per Simonsson och Mats Hannerz.

De arter som finns med på rödlistan behöver inte alls vara få till antalet. En art som minskar med 15 procent under en tioårsperiod kvalificeras sig exempelvis till listan och räknas där som nära hotad.

På 2020 års rödlista finns exempelvis vanliga fåglar som kråkan, björktrasten som skrattmåsen med – trots att de är många till antalet och därför välbekanta för många. Inför 2020 års rödlistning diskuterades huruvida älgen, som varje år jagas i stort antal, borde finnas med på listan vilket tydligt illustrerar problematiken.

Det är inte heller något alarmerande i sig att många arter inom ett visst geografiskt område är sällsynta.

Det vanliga för många arter är nämligen att de är ovanliga. För en viss art kan det vara helt naturligt att vara rödlistad. Ett skäl till det är att många arter på den svenska rödlistan befinner sig i utkanten av sitt geografiska utbredningsområde. Drygt 500 av de rödlistade arterna på den svenska rödlistan är exempelvis livskraftiga i Norge och Finland.

Det svenska skogsbruket pekas av miljödebattörer ut som problematiskt för den biologiska mångfalden och rödlistan används som skarp ammunition. Då ska man komma ihåg att ädellövskogen, alltså en (!) procent av skogsmarken, har störst antal hotade arter som påverkas starkt av avverkning. Dessa arter hjälps inte av restriktioner i det vanliga skogsbruket i den helt dominerande barrskogen.

En blick i backspegeln ger också lite perspektiv till den alarmistiska bilden som ofta målas upp i tidningsrubriker och av miljöorganisationer. Sedan 1850 har cirka 70 skogslevande arter försvunnit från landet. Många av de utdöda arterna har varit sällsynta och observerats lång tid tillbaks, ibland inte sedan 1800-talet. Sedan 1950-talet, det vill säga från tiden innan det moderna skogsbruket introduceras, är det få arter som har dött ut i Sverige. Ser man till faktiskt utdöende är bilden inte alls alarmerande.

Många miljöorganisationer har jordens undergång som affärsidé. Det är så de värvar medlemmar, raggar pengar och skaffar sig politiskt inflytande. Det är i det sammanhanget som rödlistan ofta missbrukas. Verkligheten är dock mycket mer nyanserad.

Läs mer