GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Carl-Vincent Reimers: "Klanjuridiken hotar vårt rättssystem”

Per Brinkemo är författaren som vågade börja tala om klaner i Sverige. Ledarsidan har intervjuat honom om klanjuridikens hot mot rättsstaten.
Per Brinkemo är journalist, föreläsare och författare till boken ”Mellan klan och stat: Somalier i Sverige”, Timbro förlag, 2014.
Per Brinkemo är journalist, föreläsare och författare till boken ”Mellan klan och stat: Somalier i Sverige”, Timbro förlag, 2014.
Foto: Lena Gunnarsson
Detta är en personligt skriven text i Blekinge Läns Tidning. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

När Per Brinkemo 2014 publicerade sin bok Mellan stat och klan fick han utstå anklagelser om rasism och att ha ”kolonial blick”. Sedan dess har debatten vänt. När polischefen Mats Löfving den 5 september förra året gick ut i Ekots lördagsintervju och deklarerade att vi har ”fyrtio kriminella klaner i Sverige”, blev det starten på ett medialt intresse för klanerna. I dag är Brinkemo en av Sveriges mest intervjuade experter på ämnet klaner.

När ledarsidan når honom per telefon betonar han att han under lång tid haft legitimitet bland svenska myndigheter, bland annat åklagarmyndigheten.

– I Sverige har myndigheter legat längre fram i förståelsen av klanerna än media och akademin, vilket ju är helt bakvänt, säger Brinkemo.

Den senaste tiden har klaners rättssystem, så kallad klanjuridik, blivit ett medialt ämne i Blekinge. Den 5 november 2020 rapporterade BLT om en man som dömts till tio månaders fängelse och utvisning i Blekinge tingsrätt för att ha försökt eldat upp en frisörsalong i Ronneby. Efter att mannen visat upp ett så kallat ”klanintyg” ändrades domen i hovrätten över Skåne och Blekinge och utvisningen stoppades.

I intyget deklarerade en annan klan än den mannen tillhörde att han var ”fredlös” sedan mannen haft en sexuell relation med en kvinna från klanen. Trots att hovrätten inte kunde fastställa om dokumentet var äkta eller ej räckte det för att stoppa utvisningen, vilket i sig är en skandal. Intyget är dock centralt för att förstå hur rättsskipning i klanbaserade samhällen fungerar.

I en artikel i nättidningen Bulletin (den 22 december 2020) beskriver du att klanjuridikens främsta vapen är att den är snabb och effektiv jämfört med svensk, eller västerländsk, rätt. Vad menar du med det?

– När jag jobbade i Somalilandföreningen sade folk att det tar ett till två år innan rättvisa skipas i en svensk domstol. Då har folk som är vana vid klanjuridik tappat tålamodet.

Ett klanbaserat rättssystem bygger på medling, snarare än genom att utreda detaljerat vad som hänt, vilket är brukligt inom svensk rätt. Detta eftersom det viktigaste är att nå en överenskommelse för att undvika blodshämnd mellan klanerna. Konsekvensen blir en slags rättsskipning som går mycket fortare än det trögrörliga svenska rättssystemet.

Anledningen till detta är att klanjuridiken inte är individualistisk utan kollektivistisk. I svensk rätt ses individen som ansvarig för sina egna handlingar, och att utreda dessa på ett rättssäkert sätt tar tid. I klanjuridiken är det i stället kollektivet, klanen, som är part i målet och rättsprocessen handlar snarare om att återupprätta balans och fred mellan klanerna än att utreda exakt vad som har hänt.

I förlängningen skapar detta en stor fara enligt Brinkemo eftersom det hotar hela grunden för den västerländska rättsskipningen.

– Släpper vi in detta i vårt rättstänkande hamnar vi i en kollektivistisk syn där vedergällning baserat på grupptillhörighet är det väsentliga.

Hur påverkas synen på rättvisa i klanjuridiken rent konkret när kollektivet är det viktigaste jämfört med svensk rätt?

– I svensk rätt får domstolen inte vara jävig. Nämndemän som kan ha en koppling till en person i fallet får inte döma. Hela idén är att ju att rättsskipningen ska vara opersonlig och objektiv. I klansamhällen resonerar man precis tvärtom. Där är poängen att de som dömer ska ha en personlig relation till de drabbade, känna till deras leverne och känna deras familjer. Det gör också att en person med bakgrund i ett klansamhälle har mycket svårare att få tilltro till det svenska rättssamhället.

Går man tillbaka i historien märker man hur lång tid det tar att bygga bort klantänkande i juridiken till förmån för statlig rättsutövning. På 1200-talet styrdes Sverige ännu av klantänkande genom konkurrerande kungaätter. Länder som Somalia lever i hög grad kvar i detta system även i dag. Men i till exempel Mellanöstern finns också länder som blandar statlig rättsutövning med klanjuridik. Ett exempel på detta är Jordanien.

– Där dömer statliga domstolar i brottsmål, men man väntar ofta in tills familjerna kommit överens sinsemellan. Och straffet blir oftast väldigt lågt eftersom uppgörelsen mellan klanerna väger tyngst, enligt Brinkemo.

Även i Sverige är relationen till klanjuridiken mycket äldre än 2000-talets invandring från Afrika och Mellanösterns. Bland samer och romer finns sedan länge en tradition av att lösa tvister och rättsliga konflikter internt som delvis står i strid med svensk rätt. Brinkemo berättar om en samisk kvinna som hörde av sig efter publiceringen av Mellan klan och stat 2014 och menade att hans beskrivning av somaliers sedvänjor även passade in på samernas. Ett mer konkret exempel kommer från 2010 när en hallick dömdes i en så kallad ”romsk domstol” i Malmö.

– Chefsåklagare har berättat för mig att man känt till detta länge och att man ser mellan fingrarna. Man tänker ”jaja, de får lösa det där” och så gör man inte mer med det.

Sveriges problem med klanjuridik delas av flera andra europeiska länder, men det kan bemötas olika. I Storbritannien har man sedan flera år i viss mån erkänt parallella rättssystem, medan man i Tyskland i stället gått hårt fram för att krossa klanstrukturerna. Brinkemo menar att Sverige måste bestämma sig.

– Ett samhälle kan härbärgera ett visst mått av parallell juridik. Men någonstans går en gräns för när rättsstaten på allvar hotas. Vi har nog nått den gränsen nu.

"Chefsåklagare har berättat för mig att man känt till detta länge och att man ser mellan fingrarna. Man tänker ”jaja, de får lösa det där” och så gör man inte mer med det."

Läs mer