Anders Gustafsson: Kan sydost bli en arbetsmarknadsregion?
Sydsvenska handelskammaren har i dagarna presenterat en rapport om näringslivets utveckling i sydostregionen – Kalmar län, Kronoberg och Blekinge – och om hur näringslivets tillväxt kan stärkas.
Det är intressant läsning. Exempelvis konstateras i rapporten att näringslivet i Kronoberg - med dragloken Växjö och Älmhult – har har haft en ekonomisk tillväxt i linje med riksgenomsnittet för Sverige medan tillväxten i Blekinge har varit betydligt lägre. I Blekinge föll näringslivets förädlingsvärde kraftigt i samband med finanskrisen och varken de kunskapsintensiva tjänstebranscherna eller de högteknologiska industrierna har återhämtat sig. Medan företagens satsningar på forskning och utveckling har ökat de senaste åren i Kronoberg har de fallit i Blekinge. Detta indikerar att skillnaderna i tillväxt inte ändras de närmaste åren.
Det framgår också av rapporten hur dåligt integrerade de olika lokala arbetsmarknaderna inom sydostregionen är vilket hämmar framtida tillväxt.
Långa restider innebär att den ekonomiska geografin i regionen är utspridd och att de lokala arbetsmarknadsregionerna är relativt små. Exempelvis tjänar invånarna i Karlskrona, Växjö och Kalmar mindre än en procent av löneinkomsterna i någon av de andra större kommunerna i sydost.
Men det handlar inte bara om dålig integration mellan dessa städer, vilket faktiskt inte är så överraskande, utan också om dålig integration inom länen. I Blekinge är det tydligt att den ekonomiska integrationen mellan östra och västra delarna är liten.
Spelar det någon roll? Ja, menar rapporten. Att arbetsmarknaden är uppdelad på förhållandevis många lokala arbetsmarknadsregioner är negativt ur näringslivssynpunkt eftersom stora arbetsmarknadsregioner i sig lockar till sig både högutbildad arbetskraft och mer kunskapsintensiva företag. Produktiviteten utvecklas starkare i större regioner med bättre utbud av kompetens och innovationskraft.
Därför är det inte förvånande att rapporten konstaterar följande: ”Satsningar på infrastruktur som förkortar restider och gynnar pendling är av avgörande betydelse för regionens framtida tillväxt”.
Det måste Blekingepolitikerna ta till sig såväl när det gäller kommunikationer inom länet, mellan länen som mellan Blekinge och andra regioner utanför sydostregionen. Det gäller i allra högsta grad bättre satsningar på bättre tågförbindelser men man ska inte glömma bort vikten av vägnätet.
Ett framtida orosmoln i det sammanhanget är planerna på höghastighetståg för att knyta samman Sveriges storstäder kan komma att tränga undan andra infrastruktursatsningar och underhåll av befintlig infrastruktur. Det handlar både om prislappen – enligt Trafikverket 230 miljarder kronor – men också om andra resurser i ekonomin som inte är oändliga. Höghastighetståg i all ära, men det riskerar att bli en nitlott för landet utanför storstäderna.
Länets politiker måste också säga nej till alla förslag som försämrar möjligheterna till arbetspendling, som exempelvis höjda drivmedelsskatter. Förutsättningar för invånare att resa mer, med alla trafikslag, mellan olika delar av sydostregionen måste förbättras, inte försämras.
Rapporten är också ett välkommet inspel på ett helt annat sätt. Trots att Blekinge, Kronoberg och Kalmar län har mycket gemensamt är det sällan vi ser på problem och lösningar från en gemensam horisont. Det borde vi bli mycket bättre på, våra små och relativt glesbefolkade län i sydöstra Sverige har mycket att vinna på att samarbeta mer.
