Anders Gustafsson: Jämlikhet och klasstrams
LO:s årliga undersökning om ”makteliten” – där den fackliga centralorganisationen påstår sig undersöka relativinkomsten mellan toppskiktet inom ekonomi, politik och byråkrati – och vad en vanlig industriarbetare tjänar får ofta stor uppmärksamhet. Så borde det inte vara.
Undersökningen dras med ett antal brister. När det gäller makteliten räknar LO samtliga inkomster - både inkomster av tjänst och av kapital. Direktörernas avkastning på aktier och vinster på fastighetsförsäljningar bakas samman med deras inkomster av lön. Detsamma görs däremot inte när det gäller den genomsnittliga industriarbetarens lön, det ”maktelitens” inkomster jämförs med. Det är att jämföra äpplen med päron.
Dessutom jämförs de påstådda lönerna före skatt. Det blir missvisande eftersom Sverige har progressiv beskattning av inkomster av tjänst: ju mer du tjänar desto större andel av lönen betalar du i skatt.
Det är som att LO önskar att skillnaden ska vara så stor som möjligt. Men det är långtifrån första gången LO vilseleder. Deras valfilm i förra riksdagsvalet – där de ljög om Moderaternas arbetsmarknadspolitik – bedömdes av SVT:s faktagranskning vara ”faktiskt helt fel” (SVT den 25 april 2018). Vi ska alltså inte vara förvånade.
Men oavsett detta. Fixeringen vid vad några få – i LO:s undersökning 200 – tjänar är meningslös bortsett från att fungera som bränsle på klasskampsbrasan.
Av rapporten framgår att ”år 2018 var den genomsnittliga sammanräknade inkomsten före skatt i makteliten drygt 7,48 miljoner kronor”. Multiplicerar vi den summan med de 200 som ingår i ”makteliten” kommer vi upp till knappt 1,5 miljarder kronor. Detta motsvarar omkring 0,03 procent av BNP (fplus den 5 februari).
Även om samhället beskattade "maktelitens” inkomster med 100 procent eller om de delades ut till alla anställda skulle ingenting annat uppnås, mer än på marginalen, än att Sverige fick sämre konkurrensvillkor för våra företag.
Nej, släpp fixeringen vid de ”rika”. Om man vill att vanliga anställda ska tjäna mer är det mycket viktigare att se till att hela utbildningskedjan fungerar – från grundskola till universitet –, att det alltid lönar sig att arbeta och studera och att näringslivet har konkurrenskraftiga villkor så att företagen kan växa. Tillväxt och ökad produktivitet är de krafter som successivt har gjort att vanliga människors inkomster har kunnat stiga dramatiskt under flera decennier. Det är det som har gett oss bra boendestandard, bra mat att äta, bra bilpark och välfärd.
Det är tillväxt som bygger jämlikhet på lång sikt. I det sammanhanget är det däremot direkt kontraproduktivt att kräva skattehöjningar som gör det mindre attraktivt att investera, utbilda sig eller driva företag i Sverige vilket är LO:s recept för att öka ”rättvisan”.
