Inte ens MP tycker om sina genompolitiserade filmer

Ledare Artikeln publicerades
Ogillar kulturminister Amanda Lind (MP) svensk film?
Foto: Erik Simander/TT
Ogillar kulturminister Amanda Lind (MP) svensk film?

Kan anledning till att kulturminister Amanda Lind (MP) inte har sett en enda av de Guldbaggenominerade filmerna vara för att de har sållats fram genom ett identitetspolitiskt filter?

Det går inte bra för svensk film. 2019 gick 31 procent färre besökare till svenska biofilmer jämfört med året innan. Sedan 2014 har biobesöken halverats. Inte en enda svensk film finns med på tio-i-topp listan för 2019. I en rapport från Svensk biografstatistik beskrivs att “Tyvärr fortsätter [...] kräftgången för den svenska filmen trots att biograferna visar allt fler svenska filmer.” Det uppmanas även att “tänka mer på publiken redan på manusstadiet och när filmen produceras” (Svensk biografstatistik, 2020).

Talande för krisen inom svensk film är att det högsta kulturhönset i svensk politik: kulturminister Amanda Lind (MP), inte sett en enda av de nominerade filmerna till Guldbaggegalan.

Men det är kanske inte speciellt förvånande att folk väljer bort svensk film. Kulturen – och filmskapandet – har blivit allt mer politiserat.

Sedan 2017 kommer alla bidrag som ges till svenska filmer helt och hållet från staten via Svenska filminstitutet (SVT den 10 januari 2017). Baker Karim som var långfilmskonsulent på Svenska filminstitutet har tidigare startat projektet Fusion för "normkreativ processutveckling" dit enbart personer som identifierade sig som kvinnor med "erfarenheter av att rasifieras i Sverige" fick söka.

Syftet? Att utmana vithets- och manlighetsnormen (DN, november 2015). Efter #metoo krävde filminstitutet obligatorisk utbildning i “normkreativitet” för att få filmstöd – ett förslag som senare togs bort efter kritik. I stället krävs nu enbart att man kan ”uppvisa dokumenterad kompetens inom diskriminerings- och arbetsmiljölagstiftning, med fokus på sexuella trakasserier och andra typer av trakasserier” för att vara aktuell för filmstöd. Detta är dessutom en utbildning som filminstitutet själva kan hjälpa till med! Filminstitutets vd Anna Serner har tidigare även uttryckt att det kan bli aktuellt att ge stöd till kvinnliga filmskapare om inte marknaden själv släpper fram fler kvinnliga regissörer och manusförfattare (SVT den 14 mars 2018).

Prioriteringen för svenska filminstitutet tycks inte primärt vara att skapa kvalitetsfilm som folk vill se. Nej, snarare handlar det om att kvotera in underrepresenterade grupper för att skapa en artificiell mångfald inom filmbranschen och att uppfostra folk i rätt värderingar. Eftersom det är mycket svårt för filmskapare som inte får statsbidrag att konkurrera med skattefinansierad film är det således denna norm- och mångfaldscertifierade film som spelas på bioduken.

Vad kan då svensk film göra för att folk ska återvända till biograferna? Ett enkelt förslag är att skapa kvalitetsfilm som folk vill titta på, utan politiska pekpinnar och uppfostran, mångfaldshysteri och svart-vita karaktärer. Skulle Svenska filminstitut sluta räkna hudfärg eller kön och fokusera på kvalitet, skulle biobesökarna komma tillbaka. Rensar inte filminstitutet upp i sina normkritiska träskmarker riskerar svensk skattefinansierad film att självdö.

Kulturen bör stå fri från politiken. Det är så det bör fungera i en sund demokrati. Det är dock inte speciellt förvånande att Amanda Lind inte sett en enda svensk biofilm. Vem orkar med uppfostringsfilmer?

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Blekinge Läns Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.