Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Anders Gustafsson: I aprilskymningen stod en hjälte vid riksväg 28

Eftersöksjägarna är samhällshjältar som varken får den uppskattning, ersättning eller uppmärksamhet de förtjänar.
Foto: Hasse Holmberg
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Blekinge Läns Tidning politiska etikett är oberoende liberal.

Det är måndag kväll och jag kör norrut längst riksväg 28. Runt halv tio befinner jag mig utanför Nävragöl. Lite längre fram ser jag gula sirener blinka i aprilmörkret och en varningstriangel längs vägkanten upplyser om att det rör sig om en viltolycka.

På andra sidan vägen står en man och lyser med en ficklampa ut i nattmörkret. Han är en av de 5 500 eftersöksjägare som tillsammans med sina hundar utför cirka 60 000 eftersök på trafikskadat vilt per år. Det är ett eftersök var nionde minut.

Denna helt vanliga måndagskväll hade han kunnat vara hemma och tittat på en bra serie på tv tillsammans med barnen. Men nu satt han inte i en bekväm soffa utan stod i stället längs en krokig riksväg i minusgrader och eftersökte ett trafikskadat vilt. Ett rådjur var det som blivit påkört får jag i efterhand veta.

Han gjorde det knappast för pengarnas skull. Ersättningen är så låg att den aldrig skulle ha accepterats av något fackförbund. Men nu handlar eftersök snarare om engagemang och omsorg om djuren än om pengar. Hur lång tid tog det innan eftersöksjägare utanför Nävragöl kunde krypa ner i sin säng?

"Tänk på det nästa gång du ser en eftersöksjägare i vägkanten. Och kör förbi försiktigt, det är en samhällshjälte som går där med bössa och hund."

De senaste åren har jägarna blivit allt mer ifrågasatta på ett sätt som gör att man kan oroa sig över samhällets syn på jägarkåren.

I mars överraskades en grupp jägare som skulle placera ut saltstenar av en polisinsats med beväpnade poliser på snöskoter. I Västmanland har jägaren Karl Hedin varit föremål för en, milt sagt, mycket märklig rättsprocess. Risken för att vapenlicens nekas på godtyckliga eller felaktiga grunder har uppmärksammats och debatterats flitigt under senare år. Trots att Sveriges jägare är mycket laglydiga har politiker försökt använda EU:s nya vapendirektiv för att sätta käppar i hjulen för jägare och sportskyttar. Att regeringen i januari skrotade det allmänna uppdrag som Svenska Jägareförbundet har haft sedan 1938 – och som regeringar i 83 år har ansett att förbundet skött utmärkt – har rört upp känslorna bland många jägare. Listan hade kunnat göras ännu längre och vad denna häxjakt beror på är något av en gåta.

För inte alltför längesedan var jakt och jägare en självklar del av livet. Alla kände någon som jagade. I takt med att samhället har urbaniserats har avståndet mellan stad och land växt. Nu växer inte bilden av vem jägaren är och vad han eller hon gör fram från vardagslivets erfarenheter och möten utan konstrueras av medier och sociala medier, vilket öppnar för vanföreställningar om jägarkåren.

Samhället behöver påminnas om alla de samhällsnyttor som jägarna utför. Och allra mest så när det gäller eftersöksjägarna. De får långt ifrån den uppmärksamhet och uppskattning de förtjänar. Tänk på det nästa gång du ser en eftersöksjägare i vägkanten. Och kör förbi försiktigt, det är en samhällshjälte som går där med bössa och hund.

Läs mer