GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Anders Gustafsson: Hur ser det egentligen ut med ”artdöden” i Sverige?

14 miljöorganisationer menar i Aftonbladet att ”Artdöden är ett faktum i Sverige”. Men hur många svenska arter har egentligen dött ut? Det skriver de fjorton inget om. Kanske är det inte är så konstigt med tanke på svaret.
Gotlandmaskrosen är den enda svensk art i modern tid som dött ut globalt. På bilden en helt vanlig maskros.
Gotlandmaskrosen är den enda svensk art i modern tid som dött ut globalt. På bilden en helt vanlig maskros.
Foto: Hasse Holmberg / TT
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Blekinge Läns Tidning politiska etikett är oberoende liberal.

”Artdöden är ett faktum i Sverige” slog Mossornas vänner, Jordens vänner, Fältbiologerna och elva andra miljöorganisationer nyligen fast i en debattartikel i Aftonbladet och kräver att politikerna ska vakna. Och ”Människans exploatering har gått så långt att den försatt jorden i dess sjätte massutdöende, vilket inte skett sedan dinosaurierna utrotades för ca 65 miljoner år sedan. I Sverige krävs därför kraftigare åtgärder för att rädda den biologiska mångfalden”, fortsatte de (Aftonbladet.se den 22 maj).

Budskapet i artikeln är numera så vanligt att vi knappast reflekterar över det. Naturen går åt helvete och våra politiker bara tittar på när de i stället borde förbjuda allt från modernt skogsbruk till licensjakt på varg.

"Om man ska tro Mossornas vänner & co måste listan på svenska arter som försvunnit från jordens yta vara lång. Så är det dock inte."

Men hur ser det egentligen ut med artdöden i Sverige? Om man ska tro Mossornas vänner & co måste listan på svenska arter som försvunnit från jordens yta vara lång. Så är det dock inte.

Det är hittills bara en svensk art i modern tid som dött ut globalt, åtminstone vad vi känner till. 1946 var senaste, och kanske sista gången, någon observerade Taraxacum polium, Gotlandsmaskrosen, en av Skandinaviens ungefär 1 000 maskrosarter. ”Gotlandsmaskros kan vara det första fallet i modern tid av en svensk art som är konstaterat utdöd”, kan man läsa på Artdatabankens hemsida (den 18 april 2020).

Att Gotlandsmaskrosen nu saknas oss är en tragedi men en svala gör inget massutdöende.

Är man lite mindre nogräknad med vad man syftar på med artdöd, låt säga att arten finns kvar globalt men inte längre i Sverige, ser det sämre ut.

202 arter har, vad vi känner till, försvunnit från Sverige och de flesta bedömdes vara nationellt utdöda för länge sedan. För att sätta siffran i perspektiv kan nämnas att ungefär 60 000 flercelliga arter är kända från Sverige. Samtidigt som arter har försvunnit från Sverige har nya kommit till. Troligen finns i dag fler arter i Skandinavien än vid något tidigare tillfälle de sista hundratusen åren.

Mer kan göras för den biologiska mångfalden i Sverige men att importera globala problem med massutdöende av arter för att få fram svenska policyförändringar leder lätt fel. Som när uppmärksamheten med plast i världshaven ledde fram till en svensk plastpåseskatt trots att 95 procent av plastutsläppen i haven kommer från floder i Asien och Afrika (Supermiljöbloggen den 14 mars 2020).

Läs mer