Carl-Vincent Reimers: Hur länge ska regeringen ducka om EU-försvaret?
EU kan inte bara vara en mjuk makt i en värld där stormakterna sätter agendan. Det var budskapet från EU:s höga representant i utrikesfrågor, spanjoren Josep Borell, som under onsdagen lade ut texten om förslaget till ”strategisk kompass” – en samling förslag för att tydliggöra EU:s geopolitiska roll (TT, 10/11).
Först på måndag ska förslaget till strategisk kompass presenteras när EU:s utrikes- och försvarsministrar samlas i Bryssel, och i mars 2022 ska det antas slutgiltigt. Borell kunde dock redan nu avslöja några saker. Bland annat vill Borell se en snabbinsatsstyrka på 5000 man och att EU tar initiativ till att utveckla flera nya konkreta militära förmågor: nya obemannade marina farkoster, ett framtida luftstridssystem, rymdbaserad markövervakning och en ny stridsvagn.
Sverige och försvarsminister Peter Hultqvist (S) har länge ställt sig skeptisk till utvecklingen av EU i militär riktning, och i stället odlat försvarsindustriella samarbeten med Storbritannien och USA. Den senaste tidens geopolitiska utveckling borde vara ett väckarklocka.
”I slutändan krävs dock en politisk omsvängning. Regeringen måste nu byta fot och säga ja till EU-försvar. Det finns ingen återvändo till den gamla världsordningen.”Carl-Vincent Reimers
USA:s tillbakadragande från Europa har inte bromsats utan snarare accelererat under president Joe Biden. Lägg därtill Ryssland och Turkiet som gör allt vad man kan för att hävda sina stormaktsintressen på bekostnad av europeiska nationer. Nu senast i form av ett cyniskt spel där flyktingar bussas till den polska gränsen i ett hybridkrig mot EU, sannolikt orkestrerat av Vladimir Putin.
I ett sådant läge kan inte Sverige stirra sig blint på partnerskap med USA som främsta säkerhet. Vi måste också samarbeta inom ramen för EU, den självklara organisationen för fred och säkerhet i Europa.
Ett snabbinsatsstyrka kan ur det avseendet bli en avgörande resurs för EU att hantera kriser, såsom tillbakadragandet från Afghanistan, den pågående krisen vid Polens gräns eller den islamistiska terrorismen i Västafrika. Minst lika viktigt är dock Borells andra förslag: att med gemensamma resurser utveckla nya militära förmågor.
USA finns här som en given förebild för EU genom myndigheten Defense Advanced Research Projects Agency (DARPA). Nyligen har EU fått på plats ett första steg mot en sådan struktur genom Europeiska försvarsfonden (EDF), som erbjuder finansiering till utveckling av ny försvarsmateriel. För svenska försvarsföretag som SAAB, som står sig väl i den internationella konkurrensen, erbjuder detta stora möjligheter.
I augusti rapporterade BLT om EDF-projektet Ocean 2020 där just obemannade marina farkoster prövades i Hanöbukten, och där SAAB deltog från svensk sida. Fortsätter vi i Borells anda kan SAAB och andra försvarsföretag fortsätta med sådant deltagande och nyttja de resurser som kommer att anslås till att utveckla nya militära förmågor, inte minst på den marina sidan.
I slutändan krävs dock en politisk omsvängning. Regeringen måste byta fot och säga ja till EU-försvar. Det finns ingen återvändo till den gamla världsordningen.
