Blekinge Läns Tidning logo
  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. Sport
  4. E-tidning
  1. Tjänster
  2. Annonsera
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Annons

Patrik Oksanen: Historien väntar inte på den senfärdige

Med en farligare och oförutsägbarare framtid behöver Sverige kraftfullt, och mycket snabbare, återta sin totalförsvarsförmåga, skriver ledarsidans försvarskrönikör Patrik Oksanen.
Patrik OksanenSkicka e-post
Försvarskrönika • Publicerad 1 juli 2023 • Uppdaterad 2 juli 2023
Patrik Oksanen
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Blekinge Läns Tidning politiska etikett är oberoende liberal.
Försvarsminister Pål Jonson (M) och statsminister Ulf Kristersson (M).
Försvarsminister Pål Jonson (M) och statsminister Ulf Kristersson (M).Foto: Fredrik Sandberg/TT

Det som en gång såg ut som en stabil kontinent med långsiktiga horisonter, förutsägbarhet och gott om tid att fundera, utreda och rent av prokrastinera över framtida problem är inte längre kvar.

Om något så blev vi påminda om detta genom ”kockens” midsommaruppror i Ryssland. Den gamla fängelsekunden Jevgnij Prigozjin är känd som ”Putins kock” för att han gjorde sig en förmögenhet på att vinna kontrakt på mat. Han har också blandat lögnens soppa i en trollfabriksverksamhet som påverkat val i väst, däribland det amerikanska presidentvalet 2016. Därefter har Prigozjin också blivit med en privatarmé.

Annons

Wagnergruppen gjorde sig känd för att utföra Rysslands ärenden, utan att blanda in det officiella Ryssland, i bland annat Syrien, Libyen och Mali. Under Putins erövringskrig mot Ukraina har kockarmén värvat på fängelserna och fångrekryterna har agerat kanonmat under erövringen av Bachmut. Samtidigt som kocken varit lojal mot Putin så har han bråkat, bråkat och bråkat med en korrupt och inkompetent militärledning med försvarsminister Shoigu i spetsen. Det bråket gick över styr under Midsommarhelgen och Ryssland stod inför risken att hamna i ett blodigt uppror, som dock avvärjdes 20 mil från Moskva. Kompromissen är lika oklar som syftet bakom Prigozjins marsch mot Moskva. Och lika oklart är vad som kommer att hända nu. Precis som hur det går i kriget i Ukraina.

”Med en farligare och oförutsägbarare framtid behöver Sverige kraftfullt, och mycket snabbare, återta sin totalförsvarsförmåga.”
Patrik Oksanen

Men händelsen visar att att det som många pekat ut som ett avlägset framtida scenario, ett sönderfallande Ryssland med inbördeskrig inte behöver vara så avlägset. Putins välde har fått sig en rejäl törn och vi kan vänta ökad repression och att kriget mot Ukraina kan föras ännu mera desperat från det misslyckade imperiets sida. Samtidigt kan inget uteslutas i händelseutvecklingen de kommande 10-20 åren.

Det här är bara en aspekt av många sammanfallande kriser. Med en farligare och oförutsägbarare framtid behöver Sverige kraftfullt, och mycket snabbare, återta sin totalförsvarsförmåga.

I en längre rapport för tankesmedjan Frivärld levererar jag ett kärvt budskap till försvarspolitiker och allmänhet: Upprustningen går för långsamt, vi försöker rusta upp med samma verktyg som vi rustade ned med. Det gör att försvarsberedningen inte kan leverera vad vi behöver i dag och i morgon. Fredsklockan är alltjämt för stark, processerna tar för lång tid och vi har skapat egna problem som innebär att tid och pengar försvinner i en Bermudatriangel mellan politisk beredning, departement och myndigheter. Att rusta när alla andra rustar är dessutom dyrt. Till det kommer en personalkris av större magnitud än vad många har förstått och en materielkris.

”En totalförsvarsfond för investeringar på 100 miljarder och minst tre procent av BNP behöver gå till det militära försvaret.”
Patrik Oksanen

Vi måste alltså hitta snabbare sätt att göra saker på och inse att tilldelade medel inte räcker. En totalförsvarsfond för investeringar på 100 miljarder och minst tre procent av BNP behöver gå till det militära försvaret.

Därtill kommer den civila delen av totalförsvaret, som i dag släpar rejält efter ett tunt (om än kompetent) militärt försvar. Till det kommer avsaknaden av en fungerande sammanhållande struktur. Sverige behöver göra mycket för att uppfylla Natos artikel 3, som handlar om att ha en egen grundläggande försvarsförmåga.

I rapporten pekar jag ut behovet av utbyggt luftvärn, införskaffande av raketartilleri, fler jägarsoldater och två infanteribrigader. Sverige behöver också bidra aktivt till Baltikums säkerhet. P7 i Revingehed skulle kunna få uppdraget att sätta upp en bataljon i Lettland som med förhandslagrad materiel snabbt skulle kunna skalas upp till en mekaniserad brigad. Det vore en substantiell förstärkning till den östra flanken.

Hemvärnet behöver växa snabbare och ta in en förändrad geografi. Att skapa fyra ”nationella” och lättrörliga hemvärnsbataljoner – där avtalet gäller även för insatser i de nordiska- baltiska grannländerna – innebär att ett hemvärnslarm kan utlösa en snabb förstärkning till grannländer eller en utsatt svensk region. Idén är egentligen lånad från Hemvärnet själva som just nu rekryterar i Mälardalen för insatsplutoner i Kiruna, Gällivare och Gotland. Flygvapnet tillförs också fler transportplan och fler luftradarplan GlobalEye som ger en överlägsen sensorförmåga.

”Dessutom behöver en mindre korvettklass, mindre än Visbykorvetterna, tillföras för att ersätta Gävle- och Stockholmsklassen.”
Patrik Oksanen

Av särskilt intresse för Karlskrona är att utveckla den marina sidan. Det behövs en större marin upprustning med fler och större fartyg samt två amfibiebrigader. Det är dags att överge beslutet från 1972, då Sverige bestämde att det där med världshaven löser någon annan (läs Nato) för att spara pengar genom att styra flottan från stora hav till kobbar och skär.

Dessutom behöver en mindre korvettklass, mindre än Visbykorvetterna, tillföras för att ersätta Gävle- och Stockholmsklassen. Marinen skulle då få tre olika storlekar på sina korvetter. Till det kan ett utökat ubåtsvapen läggas, där ambitionen skyndsamt behöver gå från fem ubåtar till sju.

Annons

Men innan vi är där behöver Sveriges medlemskap i Nato först ratificeras av Ungern och Turkiet, sedan måste svensk politik ha handlingskraft att fatta besluten som krävs för att skynda på uppbyggnaden. Beslut i dag kan göra stor skillnad i imorgon.

Kockens midsommarbjudning visar att det svårförutsägbara har blivit det nya normala. Historien väntar inte på den senfärdige.

Patrik Oksanen är fristående kolumnist på ledarsidan, senior fellow på tankesmedjan Fri värld samt ledamot i Kungliga Krigsvetenskapsakademien.

Annons
Annons
Annons
Annons