Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Sofia Nerbrand: Fatalt med en svag statsminister

Stefan Löfven tar fortfarande inte ansvar för Sveriges misslyckade pandemihantering.
Statsminister Stefan Löfven (S) frågades på måndagen ut i Konstitutionsutskottet om regeringens agerande under coronakrisen.
Statsminister Stefan Löfven (S) frågades på måndagen ut i Konstitutionsutskottet om regeringens agerande under coronakrisen.
Foto: Pontus Lundahl/TT
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Blekinge Läns Tidning politiska etikett är oberoende liberal.

Ytterst är det statsministern som är ansvarig för hanteringen av pandemin. Det tillstod Stefan Löfven (S) på måndagen när han frågades ut i riksdagens konstitutionsutskott.

Men Löfven är en svag regeringschef, vilket har blivit smärtsamt uppenbart under coronakrisen. Han har inte tillnärmelsevis visat samma ambitionsnivå och ledarskap som sina fyra kvinnliga statsministerkolleger i våra nordiska grannländer. Löfven har i stället tagit rygg på Johan Carlson och Anders Tegnell på Folkhälsomyndigheten, arkitekterna bakom Sveriges aparta coronastrategi. Den har dock aldrig formellt antagits av regeringen – vilket förstås gör det svårare att utkräva ansvar av den.

"Löfven har inte tillnärmelsevis visat samma ambitionsnivå och ledarskap som sina fyra kvinnliga statsministerkolleger i våra nordiska grannländer."

Bristen på transparens har varit monumental under det senaste året. Varken regeringen eller expertmyndigheten har lämnat ut fullödiga beslutsunderlag med scenarier, beräkningar, fakta samt argument för och emot. I stället har de – utan att specificera – hävdat att de satt in rätt åtgärder vid rätt tidpunkt. Men de höga smitto- och dödstalen visar ju att det inte stämmer.

Den allra viktigaste frågan är varför regeringen – med oppositionens goda minne – valde en strategi som gick ut på att ”platta till kurvan” för att värna vårdapparaten i stället för att minimera farsotens framfart för att mildra lidande och död i befolkningen. I efterhand påstår de ledande beslutsfattarna att det inte finns någon skillnad, men det gör det och påtalades redan förra våren.

Vilka mål man ställer upp påverkar självfallet hur man agerar. Sverige har satt in senare och mildare åtgärder än nästan alla andra länder, vilket har fått förödande resultat: 14 000 döda och tiotusentals med långtidscovid. Coronakommissionen har också konstaterat att den höga allmänna smittspridningen är huvudorsaken till att så många äldre dött av covid-19 i Sverige.

Stefan Löfven vägrade under utfrågningen att erkänna att det finns förklaringar till att Norge, Danmark, Finland och Island har klarat pandemin oerhört mycket bättre. Så mycket för att vilja lära sig under vägens gång.

Det är uppenbart att lockdown under några veckor pressar ner smittan. Men det ville inte statsministern heller kännas vid på måndagen. Man ska dock vara ärlig och erkänna att det är kostsamt på andra vis med omfattande nedstängningar. Avvägningen mellan en hög smittspridning och andra negativa effekter är en politisk fråga, som Löfven fortfarande duckar för.

Det kan också förklara hans senfärdighet med att ta fram nödvändig lagstiftning. Först i oktober, när smittkurvan rakade i höjden, tvingades regeringen forcera fram den nu gällande pandemilagen över jul- och nyårshelgerna. Tyvärr har han sedan valt att ändå inte använda den så mycket.

För det viktigaste är att få ner smittotalen. Och det har Stefan Löfven misslyckats med både våren 2020 och 2021.

Sofia Nerbrand är politisk redaktör på Kristianstadsbladet

Läs mer