”Det gäller att passa på”, skrek männen på Kallis
För några år sedan införde kallbadhuset i Malmö en regelbundet återkommande queerdag. En dag i månaden stod det besökarna fritt, oavsett kön, att välja avdelning.
En besökare delade med sig av sina upplevelser i Sydsvenskan efter att ha besökt kallbadhuset just en sådan dag (Sydsvenskan den 8 juni 2018).
På en bänk inne på den delen av kallbadhuset som är reserverad för kvinnor sitter tre ”kraftigt V-skrevande män” som ”spanade ut över bryggorna”.
Två unga kvinnor, berättar besökaren, tog generat på sig sina bikinis.
Den upprörda besökaren bestämmer sig att konfrontera de skrevande männen. De unga kvinnorna i bikini och flera andra sluter upp. Vad får de för svar från männen?
"Vi får ju vara här i dag!”
Till följd av uppståndelsen dyker två badvakter upp. De tycker att de upprörda kvinnorna gör att det blir ”dålig stämning” och ber dem ”dämpa sig”.
Två av männen lommar iväg in i bastun. En sitter kvar. Någon av dem ropar glatt: ”Det gäller att passa på!”
Denna tragiska berättelse bär vittnesmål om att det här med könsidentitet och inkludering inte alls är lika enkelt som vissa vill påskina.
Bevekelsegrunderna må ha varit vällovligt på Kallbadhuset i Malmö – inkludering av transpersoner – men resultatet blev snarare exkludering – av kvinnor från deras egen avdelning på Kallbadhuset.
Historien är värd att reflektera över eftersom Sverige står i begrepp att få en ny könstillhörighetslag.
På Expressens debattsida (den 27 februari) skriver en rad organisationer, med Amnesty och RFSL i spetsen, att det är ”individens mänskliga rättighet att själv få avgöra sitt juridiska kön. Självklart är det den enskilde som själv vet bäst vilken könsidentitet den har.”
Dagens ordning där en ändring av juridiskt kön ska föregås av utredning och beslut av Socialstyrelsen ska rivas upp, alltså. Det skulle innebära ett paradigmskifte från en situation där ett juridiskt könsbyte förutsätter ett välutrett medicinskt behov till att det endast ska krävas ett upplevt behov.
Detta kan få ovälkomna konsekvenser, som Hanna Nilsson nyligen påpekade i Svenska Dagbladet (den 20 februari). Kön utgör i dag grund för flera rättsliga regleringar som är viktiga för kvinnors och flickors trygghet och integritet.
Till exempel får kvinnojourer anställa och erbjuda sina tjänster till enbart kvinnor. För att skydda kvinnors integritet och säkerhet vid kroppsvisitering, fängelseplacering, förhör av sexualbrottsoffer där kvinnor har rätten att visiteras av, förhöras av och placeras i fängelse med endast kvinnor.
Hur påverkas dessa rättigheter om det blir fritt fram att välja juridiskt kön?
Och ska fluktande män ges tillträde till kvinnors omklädningsrum på simhallar, gym och idrottshallar – bara för att de skickat in en blankett till Skatteverket om att de, i själva verket, är kvinnor?
Det finns en uppenbar risk här att en förändring som säljs in under progressiv flagg visar sig innebära ett kraftigt bakslag för kvinnors rättigheter.
