Det demokratiska dilemmat med SD

Ledare Artikeln publicerades

”Houston, we have a problem”. Människor i min ålder minns detta lakoniska påstående mycket väl, eller rättare sagt borde det vara det som ursprungligen uttalades från Apollo 13 den 13 april 1970: ”Houston, we have had a problem”.

Det var en av syretankarna i rymdkapseln som hade exploderat och då gällde det att få tillbaka besättningen till jorden, vilket också lyckades turligt nog, eller snarare handlade det om skicklighet. Men citatet har levt vidare i den enklare formen.

Nu hör man ofta uttrycket som en allegori eller en metafor. Inte så att vi pratar om rymdprogrammets problem 1970 utan i andra sammanhang följt av en precisering av vilket problem man avser.

Så vad är då mitt problem? Jo, Novus senaste undersökning av väljarsympatierna visar nu att Sverigedemokraterna är Sveriges näst största parti. För första gången är det dessutom statistiskt säkerställt. Ja, vadå då, det är väl ingen nyhet?

    Nej inte så, vi har länge sett partiets stigande popularitet, nu också förstärkt av den fruktansvärda händelsen på Drottninggatan i Stockholm.

    Problemet är gammalt men får ny aktualitet. Hur hanterar vi SD? Redan på 90-talet när partiet skördade framgångar här i Karlskrona behandlades partiet som pestsmittat. Jag minns en politisk debatt där Mats Johansson (S) och Karl Gösta Svensson (M) skulle debattera med Richard Jomshof (SD). Nu blev det ingen debatt dem emellan, Johansson och Svensson totalvägrade. Jag fick ta mig an Jomshof, men det är en annan historia.

    De båda lokalpolitikernas vägran att ens debattera med SD är symptomatiskt. Så har det fortsatt på andra scener med andra politiker. Sverigedemokraterna är och förblir ”pestsmittade”, främst av två skäl: partiets historiska bakgrund och dess inställning i flykting-, invandrar- och integrationsfrågor. Det är dock det senare politikområdet som har bidragit till partiets ökande popularitet.

    Nu senast har till exempel Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra fått utstå mycken kritik för sitt förslag att partiet ska prata med SD i riksdagens utskott. Observera att hon sa prata, inte förhandla, vilket det ändå blev ganska snabbt. Det visar sig samtidigt att Moderaterna fortsätter sin kräftgång, nu senast i Novusmätningen häromdagen.

    Det riktigt stora problemet med utfrysningen av Sverigedemokraterna är att de på så sätt blir martyrer och får ännu mera stöd, även av människor som kanske inte håller med om deras inställning i flykting- och invandrarfrågor men som inte accepterar det politiska etablissemangets hantering av SD.

    Effekten av denna kalla hand mot SD blir också en kall hand mot var femte röstberättigad svensk medborgare. Det demokratiska dilemmat blir tydligt. Det politiska etablissemanget respekterar inte nästan 20 procent av valmanskåren. Vad ska vi göra åt det? Det är och blir den stora frågan inför valet nästa år. Vilken roll ska SD spela och hur ser våra politiker på väljarnas rätt och samhällets respekt för fri åsiktsbildning?

    Det är ett reellt problem.

    Och vad ska politikerna göra när vi står där 10 september 2018, och får höra ett annat välkänt påstående:

    ”Sverige, vi har ett resultat!”

    Fakta

    Inga-Lena Fischer

    ... är tidigare politisk chefredaktör för BLT

    Visa mer...