Det är bara okej när Socialdemokraterna gör det
Den socialdemokratiska riksdagsledamoten Jamal El-Haj deltog, mot sitt partis rekommendation, i en palestinsk konferens i Malmö förra året. Där satt han på hedersplats och man såg honom krama ordföranden Amin Abu Rashid som nu står åtalad i Nederländerna för att ha samlat in pengar till terrorism. Palestinas ambassadör i Stockholm har benämnt konferensen som en “Hamaskonferens”.
Men EL-Haj ångrar inget. Det är “högern och extremhögern“ som driver frågan. El-Haj menar i en intervju i DN (24 januari) att han är utsatt för ett rasistiskt drev:
“Borgerliga politiker och sverigedemokrater vill flytta fokus från egna misslyckanden till att handla om mitt deltagande i en konferens. Min palestinska och muslimska bakgrund har passat bra in i en påhittad bild om att det finns en våldsromantik i Socialdemokraterna.“
Det finns alltså inget att se. Cirkulera.
Men föreställ dig att en sverigedemokratisk riksdagsledamot hade deltagit i en konferens med misstänkta nazist-kopplingar. Ordföranden för konferensen hade tagit emot utmärkelser från NMR och synts på bilder med NMR-ledare. Under konferensen hade riksdagsledamoten fått en hedersplats bredvid ordföranden. Efter konferensen hade ordföranden blivit åtalad för att ha skickat pengar till NMR:s terrorverksamhet.
Hade riksdagsledamoten fått sitta kvar?
Knappast.
Men för Socialdemokraterna – till skillnad från alla andra partier i riksdagen – gäller andra spelregler.
”Frågan är om man över huvud taget bör sitta som representant för svenska folket om man väljer att driva sina “palestinska bröders” intressen?”
Något som gör att det skaver ytterligare är ett uttalande där El-Haj beskriver “att inte delta hade varit att svika mig själv, min familj och hela det palestinska folket.” I intervjun talar han även om sina “palestinska bröder” som “förväntar sig att jag lyfter den palestinska frågan”.
El Hajs uttalande sätter fingret på de problem som har vuxit fram i och med parallellsamhällens framväxt, där allt fler människor identifierar sig utifrån och röstar i enlighet med en etnisk grupp, snarare än med det svenska majoritetssamhället.
Frågan är om man över huvud taget bör sitta som representant för svenska folket om man väljer att driva sina “palestinska bröders” intressen framför sitt partis, eller framför allmänhetens bästa? Hans mandat är trots allt som folkvald för det svenska folket, inte för den palestinska diasporan i Sverige.
Men är man socialdemokrat så mäts man inte med samma måttstockar som andra. El-Haj är en av S mest kryssade politiker i Malmö. Han är helt enkelt för viktig för göra sig av med.
Han säger dessutom att han är demokrat och att han representerar det svenska folket. Magdalena Andersson har upprepade gånger hävdat att han har ”ägnat hela sitt politiska liv åt att kämpa mot Hamas”. Men handlingar säger mer än ord. Och framför allt säger El-Haj-dramat mycket om Socialdemokraterna. Moral och anständighet kastas över bord, när det handlar om makt. Och för Socialdemokraterna är El-Haj en nyckelfigur för väljarstödet i Malmö.
