Den som inte bryr sig sviker
Det talas i medievärlden om fenomenet ”nyhetsundvikare”. En växande andel människor bryr sig inte om att ta del av nyheter som påminner dem om alla svårigheter i världen. Det är enklare att blicka inåt mot de egna magrutorna eller mot ännu ett uselt "prank” på tiktok.
Det är mänskligt att söka sig bort från det som är obehagligt. Ingen kan heller hävda att det är hälsosamt att ta del av allt elände. Det måste finnas tillfällen att låtsas som att en fotbollsmatch eller en musiktävling är viktig. Men om man ska undvika allt som får en att känna sig illa till mods, då blir världen mycket begränsad. Vad värre är riskerar man dessutom att indirekt bidra till att vidrigheterna fortsätter och att inte tillräckligt görs för att stoppa dem.
Att se sig själv som ”opolitisk” är ett varningstecken. Det är ett populärt ryskt förhållningssätt, att inte beblanda sig i vad makthavarna gör och vända bort blicken så länge deras ondska inte drabbar en själv.
Men vad är poängen med att ta del av vidrigheterna i Ukraina och att se bilder från räddningsarbetet efter jordbävningen i Turkiet och Syrien?
För att det gör dig motståndskraftig i förhållande till propaganda och till andras påståenden. För att den plats du inte tar kommer att tas av någon annan. För att ansvariga kommer undan med vad de gör om medborgarna gör sig till omedvetna ”opolitiska” undersåtar.
Kriget mot Ukraina har inget positivt innehåll i sig. Det handlar om systematisk brutalitet. Den är politiskt organiserad och motiverad med en egenkonstruerad historisk världsbild där Europa alltid är i färd med att erövra Ryssland. Den som inser hur det förhåller sig kan också lätt se genom alla dimridåer som läggs ut från de politiska ytterkanterna om att bilden måste kompliceras, att väst är medansvarigt och att det finns ett fredserbjudande från Putin.
En sådan medvetenhet gör det också möjligt att se framåt och förstå vad det är Ukraina strider för. Det höjer medvetenheten om att det finns kärnvärden att försvara i Sverige och det fria Europa, ett försvar som kräver att man lyfter blicken från oväsentligheterna. Har vi tur för det oss närmre varandra, men det kräver då att en bred majoritet sluter upp.
Naturkatastrofer som i Turkiet kan man tro saknar politiska dimensioner. Det är korrekt så långt att det i ett akut läge handlar det om att skicka rätt hjälp. Men naturkatastrofer avslöjar också hur väl förberett ett land är för dem. Att se till att bygga jordbävningsanpassat i riskzoner, att utveckla varningssystem och att ha utbyggd och kvalificerad räddningstjänst är sådant som inte kommer av sig självt. Det kräver medvetna medborgare och långsiktiga politiker.
Nyhetsundvikare gör möjligen sitt eget liv enklare, men de gör demokratin svagare.
