Carolin Dahlman: De som slösar med skattepengar sviker de svaga

Cecilia Prucha har en sjukdom som gör att hennes kropp faller isär och ger daglig ”blixtrande, förblindande smärta”. Men Försäkringskassan tyckte att hon ändå skulle arbeta och avslog hennes ansökan om sjukförsäkring. ”Jag har sålt allt jag har av värde för att kunna köpa mat. Den ångest jag dagligen lider av går inte att beskriva”, skrev hon i Aftonbladet.

Ändå finns tydligen pengar till städhjälp åt kriminella, syltkurser för arbetslösa och normkritisk granskning av statyer. Oavsett vad man tycker om nivå av välfärdsstaten ska den hanteras professionellt – och inte av taffliga tjänstemän.

Socialtjänsten i Södertälje har polisanmält 21 fall av bidragsfusk, delvis efter att en ny chef för försörjningsstöd tillträdde 2016. Hon erkände: ”Tidigare betalade vi oftast bara ut pengarna men nu utreder vi om de har rätt till bidrag och ställer fler frågor” (Hem & Hyra 13/5).

Tidigare – betalade – vi – oftast – bara – ut – pengarna. Inte undra på att de svagaste och sjukaste inte får det stöd man borde kunna förvänta sig med tanke på de enorma summor vi betalar i skatt.

Pengarna rullar iväg. När Slöseriombudsmannen granskade EU- programmet Leader, som slussar två miljarder via Jordbruksverket till olika projekt, uppvisade spår av slöseri – minst sagt. Bland annat hade en odlingsplätt fått kosta 700 000 kronor och ett projekt som lärt arbetslösa att koka sylt 1,5 miljoner kronor. Bara i Skåne arbetar 23 personer med att dela ut pengar (DN 2/5). Tänk på att samma sak sannolikt gäller i övriga 27 medlemsländer. Administratörer, byråkrater, handläggare, projektskapare… de lever gott på kronor som Thomas och Cecilia skulle ha jublat över.

Även buset lever gott. I november avslöjade SVT Skåne att Malmö hade betalat 70 miljoner kronor till ett stödboende med syfte att få kriminella att byta bana. En lyxig femrummare hade både öppen spis och balkong, och eftersom killarna inte städade fick de betald städhjälp.

I maj kunde vi läsa i Hem & Hyra att Malmö stad utan avtal betalar skyhöga hyror för akutboende till hemlösa av företag som femdubblar hyrorna. De betalar per dygn men vissa hyresgäster stannade länge. När reportrarna besökte en av lägenheterna berättade en kvinna att familjen på sex personer kom till Sverige för två år sedan. ”Det senaste året har de bott i den här lägenheten, en större tvårummare. Under den tiden har dygnstaxametern tickat. 1 495 kronor per dygn gör att den totala hyran nu är uppe i över en halv miljon.”

Ja, tick-tick-tick. Pengarna nekas Thomas och Cecilia medan andra får ”javisst”.

I sommar ska sex ungdomar i Trelleborg normkritiskt granska statyer. Projektet kostar 120 000 kronor plus lön till de unga. Chefen för den kommunala avdelningen menade att projektet handlar om jämlikhet, jämställdhet samt demokrati. Ja, fina flufford funkar fint när man ska be om pengar för flum. Finns verkligen inte bättre vägar för att nå dessa mål?

Det är dags att ställa högre krav på de byråkrater som hanterar våra skattepengar. Varje krona som används på onödigheter tas från någon – och hade kunnat gå till annat. Till kärnverksamhet. Till en man och en kvinna som lider.