GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Klas-Göran Karlsson: De röda linjernas politik

Putin och Lukasjenko använder sig av ”röda linjer” för att hota väst. Men bakom retoriken finns två ledare som blir alltmer isolerade.
Klas-Göran KarlssonSkicka e-post
Publicerad 12 juni 2021
Klas-Göran Karlsson
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Blekinge Läns Tidning politiska etikett är oberoende liberal.
Redline offside?
Redline offside?
Foto: Alexei Nikolsky

Det finns gränser av olika slag, som hjälper oss att skilja oss från de andra, vän från fiende, gott från ont. Några har djupa historiska rötter och är uttryck för etablerade och accepterade gränsdragningar mellan länder. Andra kommer till i stundens allvar, i en uppblossande konflikt, för att markera avstånd och fiendskap. En del gränsdragningar är av båda slagen, både hävdvunna gränser och plötsliga dragningar av skiljelinjer i nya och hotfulla situationer. Till de senare hör utan tvekan de ”röda” linjer som Vladimir Putin och Aleksandr Lukasjenko dragit de senaste veckorna.

”Det är långt ifrån första gången i historien som ryska ledare hotar Väst med vedergällning. Under kalla krigets decennier skedde det regelbundet och närmast rituellt.”
Klas-Göran Karlsson

När Putin i slutet av april höll sitt årliga tal till den ryska federationen varnade han Väst för att överskrida en ”röd linje” gentemot Ryssland, och hotade med att en sådan gränsöverskridande rörelse skulle kunna utlösa ett ”asymmetriskt, snabbt och brutalt” svar. Det är långt ifrån första gången i historien som ryska ledare hotar Väst med vedergällning. Under kalla krigets decennier skedde det regelbundet och närmast rituellt. Men bakom det konfliktladdade språkbruket denna gång ligger två mer omedelbara tvistefrågor, om det ukrainska gränsområdet mellan öst och väst, om Putins inrikespolitiske kritiker Aleksej Navalnyj, och om Västs inblandning i båda dessa för ryskt vidkommande ”inre” angelägenheter.

En månad senare tvingade Lukasjenko ett Ryanairplan från Aten att landa i Minsk i stället för i ordinarie ankomstorten Vilnius, för att belarusiska myndigheter skulle kunna arrestera den Litauenbaserade regimkritikern Roman Protasevitj. När den belarusiske ledaren fick skarp kritik för aktionen från vad han beskrev som illasinnade såväl internationella som inre krafter, hotade han sina fiender från att överskrida ”många röda linjer”. Han preciserade inte vedergällningen lika tydligt som Putin, väl medveten om att han har sämre förutsättningar än sin ryske kollega att hota och skrämmas.

Få bedömare skulle kalla Lukasjenkos språkbruk självständigt. Lika självklart är att Putin var förste talare. Det fanns en tid efter Sovjetunionens fall då Belarus försökte hitta en egen väg, utanför Rysslands skugga, men sedan Lukasjenko kom till makten 1994 har oberoendet successivt minskat. Om det i dag finns en gränslinje mellan Ryssland och Belarus är den inte röd utan grön och genomsläpplig, allra tydligast iakttagbar i den politiska toppen.

Färgvalet är intressant. Man skall inte tolka den röda färgen som kommunistisk. Ingen av de båda härskarna är kommunister, trots rötterna i det sovjetiska maktetablissemanget. Vad är de då, kan man fråga sig. Svaret är att de saknar ideologi, utöver en pragmatisk patriotisk och auktoritär övertygelse om vikten av att bibehålla makten och bevara stabiliteten, med hjälp av den gamla maktapparaten och till varje pris. För att nå dessa mål är Lukasjenko mycket mer beroende av Putin än tvärtom.

Kanske har de röda linjerna rentav med ishockey att göra. Båda härskarna är ivriga supportrar. Sannolikt ilsknade åtminstone Lukasjenko till när VM flyttades från Belarus till Lettland, numera ett EU- och Natoland som varken Lukasjenko eller Putin hyser varma känslor för. Den gamla, numera avskaffade hockeytermen ”redline offside” känns relevant, i betydelsen två länder fångade i ett utanförskap som kanske blir mer uthärdligt om man är två.

Klas-Göran Karlsson är professor i historia vid Lunds universitet med inriktning mot internationell samtidshistoria, särskilt östeuropeisk.

Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Blekinge Läns Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.