Dags att inse varför Karlskrona halkar efter
Nyligen beslutade kommunstyrelsen om ett antal nya så kallade ”tillväxtskapande åtgärder” i syfte att attrahera företag och nya invånare till kommunen. Orsaken? Den negativa utveckling som följer av att särskilt unga vuxna väljer att flytta från kommunen.
Tyvärr är det mesta i åtgärderna gammal skåpmat och ospecifika ”satsningar” som låter bra i ett valmanifest, men sämre som konkreta lösningar på Karlskronas problem.
Åtgärder för att förbättra näringslivsklimatet lyser med sin frånvaro, trots att kommunal hantering av tillstånd och kontroller är den kanske enskilt största faktorn till varför företag väljer att etablera sig i vissa kommuner och ratar andra. I stället talas kryptiskt om att ”satsa på Karlskrona som upplevelsearena”.
”Sensmoralen? Samarbete slår inåtvändhet. Öppenhet slår slutenhet. Och frimodighet slår räddhågsen protektionism.”Carl-Vincent Reimers
Det mest framåtsyftande är ansatsen att knyta närmare band till de två andra residensstäderna i sydost Växjö och Kalmar för att skapa en ”gemensam arbetsmarknadsregion”. Av tre sydöstsvenska residensstäder är Karlskrona just nu den som halkat efter, både ekonomiskt och demografiskt. Här finns det anledning att lära av Karlskronas historiska misstag.
I boken Örlogsstäder: innovationer, varv och vrak (Marinmuseum, 2019) beskriver historikern Andreas Linderoth den allmänna optimism som spred sig i Karlskrona i samband med IT-revolutionen och vad denna förde med sig för staden i början av 2000-talet. Det var år som skiljer sig märkbart från dagens stagnation. Dessvärre verkar det som att framåtandan också förde med sig en viss slutenhet i mentaliteten.
Ett sådant exempel är planerna på ett gemensamt sydostsvenskt universitet med både Växjö, Kalmar och Karlskrona som grusades 2008 på grund av att BTH valde att backa ur. Som ledarsidan tidigare påtalat betalar Karlskrona fortfarande i dag priset av denna inåtvända och protektionistiska politik (8/12-20). BTH erbjuder teknisk spetskunskap men högskolan är inte vad den hade kunnat vara om man hade delat en gemensam forskningsinfrastruktur och ett studentnätverk med Växjö och Kalmar. Samtidigt kvalar Linnéuniversitetet i dag in på de hundra bästa universiteten i världen vad gäller utbildningskvalitet.
Sensmoralen? Samarbete slår inåtvändhet. Öppenhet slår slutenhet. Och frimodighet slår räddhågsen protektionism.
Om kommunalrådet Sandra Bizzozero (S) menar allvar med ansatsen att knyta ihop Karlskrona och öka integrationen i sydost borde hon börja just där: Verka för att BTH återupptar samarbetet med Linnéuniversitetet och på sikt bli en del av det. Det hade dessutom varit ett naturligt steg i en politik för att stärka utbildningsväsendet i Karlskrona efter det efterlängtade beskedet att Internationella engelska skolan (IES) etablerar sig i Gräsvik.
Profilmässigt skulle de två institutionerna komplettera varandra bra: Linnéuniversitetet är i dag ett kraftcentrum för utbildningar inom det samhällsvetenskapliga fältet medan BTH kan erbjuda tekniska utbildningar i världsklass.
I en kommentar i BLT under tisdagen sammanfattade Sandra Bizzozero (S) nyheten i den nya tillväxtplanen: ”Det som kanske är annorlunda den här gången är att kommunen ska arbeta mer med lobbying”.
Gott så, men det bygger på att det finns något att lobba för och ett mål i horisonten.
