Chans för reform i biståndspolitiken

Ledare Artikeln publicerades
Sidas generaldirektör Carin Jämtin och biståndsminister Peter Eriksson (MP).
Foto: Pontus Lundahl/TT
Sidas generaldirektör Carin Jämtin och biståndsminister Peter Eriksson (MP).

När även väljaropinionen börjat ifrågasätta nivån på biståndsbudgeten är det därmed ett bra tillfälle att reformera politiken.

Fler svenskar vill minska biståndet. Det visar biståndsmyndigheten Sidas årliga undersökning (Svenska Dagbladet den 17 december). En förklaring är att andelen som anser att Sverige har egna problem som måste gå före ökar. “Sverige har blivit lite mer engagerade i Sverige och lite mindre i världen”, som generaldirektören Carin Jämtin uttrycker det.

Men de biståndsskandaler som uppdagats under året har också spelat roll. Under hösten kom avslöjanden om korruptionshärvor i flera organisationer som tagit emot stora summor i bistånd från Sverige. I African Enterprise Challenge Fund har biståndsmedel gått till businessklass-resor, exklusiva medlemskap i golfklubbar och feta julbonusar (Aftonbladet den 2 september).

Och så har enprocentsmålet debatterats under året. Om det påverkat opinionen är svårt att säga, men det var och är oavsett en välbehövlig debatt. I september gick Moderaterna ut med att de vill avskaffa målet till förmån för en fyraårig biståndsram (DN den 5 september).

Tanken är rimlig. Målet om att en procent av bruttonationalinkomsten ska gå till bistånd innebär att det är det enda politikområde som oavsett positiva resultat eller skandaler får ökade medel för varje år. 2019 var biståndsbudgeten 50 miljarder kronor – en tredubbling på 20 år och motsvarande mer än rättsväsendets budget. Sida ska hela tiden fördela mer och mer pengar, men utan att få ökade resurser för styrning, utvärdering eller kontroller. I slutet av 2017 pratade Carin Jämtin om att det var en “utmaning” bara att få ut pengarna (Svenska dagbladet den 24 oktober 2017).

När även väljaropinionen börjat ifrågasätta nivån på biståndsbudgeten är det därmed ett bra tillfälle att reformera politiken. I det sammanhanget bör man komma ihåg att ett avskaffat enprocentsmål inte står i motsats till ett generöst bistånd. Det går utmärkt att även fortsatt avsätta mycket resurser till det: Moderaterna föreslår exempelvis en budget på 170 miljarder över fyra år.

Skillnaden är att ett avskaffande skulle ge möjlighet till en mer målrelaterad styrning i biståndspolitiken. Istället för ett mål om hur stor penningpåse som ska spenderas innan året är slut skulle Sverige kunna sätta upp mål om vad vårt bistånd ska åstadkomma. Det skulle bli lättare att bedöma effektiviteten och relationen mellan biståndsbudget och administrationsbudget. Biståndspolitiken skulle på så sätt handla mer om verklig förändring än om vårt eget goda samvete.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Blekinge Läns Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.