Sofia Nerbrand: Centerpartiets vandring vänsterut bådar inte gott
Det här är Murre. Det är på den nivån Centerpartiet behöver presentera sin nya partiledare – han är okänd och de väljare som känner till honom saknar förtroende för honom.
Inte blir det bättre av de två senaste större intervjuerna med Muharrem Demirok.
I Aftonbladet (1/3) uppmanar hans pressekreterare honom att göra något med pinnar på tomten inför fotografen. Staging i all ära – men att visa att han är lantlig blir inte genuin.
Det är uppenbart att han är – för att låna hans eget skämt – från en gård: Stockholmsförorten Vårby gård.
I en intervju i Dagens Nyheter (2/3) förklarar han att han ska lägga tonvikten på klassfrågor och tar samtidigt tillfället i akt att ta avstånd från nyliberalismen.
Men C har aldrig någonsin varit ett nyliberalt parti. Däremot har det under Annie Lööfs tid tydligt stått för marknadsliberala lösningar och individuella fri - och rättigheter. Det har försvarat grunderna i friskolesystemet och vinst i välfärden, vilket inte minst har varit viktigt sedan Magdalena Andersson tog över socialdemokratin och profilerade sitt parti med att hela tiden kritisera ”marknadsskolan”.
Nu verkar denna hållning rämna. Muharrem Demiroks första utspel som partiledare var att flagga för att hela skolpolitiken ska göras om. Och nu lägger han fokus på fördelningspolitik i stället för på utveckling och tillväxt.
”Partiets komparativa fördel är inte att låta som S light, utan snarare att vara en framstegsoptimistisk röst i en mörk tid”
Det är trist att Centerpartiets motstånd till Sverigedemokraterna nu har gjort att Muharrem Demirok så tydligt har valt att ingå i vänsterlägret i svensk politik. För någon vecka sedan valde C att bilda majoritet i inflytelserika Sveriges kommuner och regioner tillsammans med S, MP – och V.
Att den nya partiledaren öppnar ett ”korsdrag” i partiets sköra väljarkår är vanskligt. De som är vänster på riktigt kommer att fortsätta flöda över till S, samtidigt som många (tidigare?) potentiella centerväljare känner sig mer hemma i ett liberalt, grönt och borgerligt parti. Ett C som talar om företagsamhet, strävsamhet och hållbarhet. Om innovationer och tillväxt. Om den enskildes rättigheter gentemot statsmakten. De kommer att lägga sina röster på andra borgerliga partier om Muharrem Demirok fortsätter så här.
Maud Olofssons bedrift att skapa alliansen och göra upp med Socialdemokraternas makt över tanken för snart 20 år sedan har starkt bidragit till att Sverige har mer valfrihet, lägre skattetryck och rörligare arbetsmarknad än om S hade fått fortsätta att regera vidare.
Centerpartiets positiva och möjlighetsinriktade internkultur ska man också vara rädd om. Partiets komparativa fördel är inte att låta som S light, utan snarare att vara en framstegsoptimistisk röst i en mörk tid. Vara den som lyfter fram klimatsmarta lösningar, entreprenörer och lokala initiativ. Och som orkar stå upp för marknadsekonomi och frihetliga idéer när liberalismen är trängd både från vänster och höger.
Liberalism ligger inte mitt emellan socialism och konservatism. Den är en egen ideologi.
Centerpartiet borde sluta positionera sig mot andra och i stället stolt presentera sin egen karaktär och sakpolitik. Och ska C ha partners borde Muharrem Demirok återvända till de övriga allianspartierna.
