Anders Gustafsson: Bota sjukdomen, inte symptomen
Det finns mycket inom svensk sjukvård att uppröras och oroas över.
Långa köer. Brist på personal. Missnöjd personal. Hyrpersonal som skapar dålig kontinuitet för kolleger och patienter. Sviktande ekonomi. För att inte tala om hur den offentliga vården, med alla dess problem, ska klara av en åldrande befolkning som efterfrågar än mer vård.
Men det är inte detta sjukvårdspolitiker från vänsterkanten är mest upprörda över just nu. Nej, i stället för att fixa tillgängligheten i sjukvården – vilket socialminister Lena Hallengren (S) är ytterst ansvarig för – har det från vänsterhåll startats en kampanj mot privata sjukvårdsförsäkringar och privata vårdcentraler.
Den började förra mandatperioden när S, V och MP gjorde upp om att införa en straffbeskattning för privata sjukvårdsförsäkringar. Den fortsatte i slutet av förra året när deckardrottningen Camilla Läckberg fick sig en ordentligt släng av vänstersleven – för att hon öppnade en helt privatfinansierad vårdcentral som riktar sig till kvinnor som tröttnat på de långa köerna. Och på onsdagens regionfullmäktige ondgjorde sig både Markus Alexandersson (S) och Erik Ohlsson (V) över de privata sjukvårdsförsäkringarna i en debatt med Moderaternas Emma Stjernlöf, ordförande i Hälso- och sjukvårdsnämnden.
Ja, det finns rättvisefrågor som aktualiseras med de privata sjukvårdsförsäkringarnas utbredning. Vid millennieskiftet omfattades omkring 200 000 av privata sjukvårdsförsäkringar, nu är det drygt 650 000. Men de privata sjukvårdsförsäkringarnas utbredning är ett symptom på ett grundläggande problem inom sjukvården – köerna.
För om den offentliga vården skulle erbjuda medborgarna vård i tid – varför skulle då någon gå med på att betala två gånger för samma sak? Hur många människor tecknar två helförsäkringar för en och samma bil? Eller två hemförsäkringar för ett och samma hem? Det är det som är pudelns kärna i debatten om de privata sjukvårdsförsäkringarna och som borde stå i centrum för debatten.
Att försvåra för de privata sjukvårdsförsäkringarna är däremot kontraproduktivt. Utan dem blir den offentliga vårdens ekonomi än mer ansträngd. Om patienter som får vård genom dem i stället ska vända sig till den offentligfinansierade vården kommer köerna att växa ytterligare. Är det det som är målet, att alla ska få det lika dåligt eller till och med sämre?
Om rättvisa ska nås genom att alla ska få det lika dåligt bör man byta mål. Sluta driva kampanj mot människor och arbetsgivare som försöker täcka upp för politikens misslyckande och koncentrera er i stället på hur köerna kan kortas. Då får ni vänsterpolitiker som ni vill och vanliga medborgare slipper att betala flera gånger om för en och samma sak.
