Blekinge Läns Tidning logo
  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. Sport
  4. E-tidning
  1. Tjänster
  2. Annonsera
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Annons

Klas-Göran Karlsson: Återigen sänker sig mörkret över Ryssland

Det ryska förbudet mot historiesällskapet Memorial visar att Putin inte tvekar att använda samma medel mot oliktänkande som under sovjettiden. Det är en ödets ironi att det drabbar de som upplyser om historien.
Klas-Göran KarlssonSkicka e-post
Publicerad 8 januari 2022
Klas-Göran Karlsson
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Blekinge Läns Tidning politiska etikett är oberoende liberal.
Minnesstund 2018 vid monumentet över offren för Stalins terror, utanför Lubjankafängelset i centrala Moskva.
Minnesstund 2018 vid monumentet över offren för Stalins terror, utanför Lubjankafängelset i centrala Moskva.Foto: Alexander Zemlianichenko

Avdejev, Ivan Aleksejevitj. Född 1892 i byn Rjabejevo i Kalininområdet i Kalinindistriktet. Gift. Lagerarbetare vid Proletarkafabriken, boende i staden Kalinin, på Upprorsgatan 1/11. Arresterad den 22 april 1937. Dömd av en tremannadomstol inom Ukrainas inrikesdepartement den 13 augusti 1937. Skjuten den 17 augusti 1937. Enligt beslut av Tverdistriktets prokuratur den 24 maj 1989 rehabiliterad.”

Under Michail Gorbatjovs glasnostperiod under 1980-talets senare del blev notiser som denna till skarp ammunition i strävanden att moraliskt och ideologiskt underminera det kommunistiska Sovjetunionen. Under den stora terrorns år 1936–1938 hade Stalinregimen fört krig mot den egna befolkningen. Moskvarättegångarna, som inför öppen ridå ställde Stalins konkurrenter på vänster- och högerkanten inför domstol, var bara toppen på ett isberg. I en parti- och statsorganiserad terror angavs miljoner oskyldiga människor av sina grannar, identifierades godtyckligt som folkfiender, ställdes inför summariska rättegångar, för att slutligen avrättas med nackskott av NKVD:s säkerhetspolis.

Annons

Ett halvsekel senare, i augusti 1987, tog en grupp anhängare till Gorbatjovs reformpolitik ett första initiativ till att skapa Memorial, ett ”historie- och upplysningssällskap” som skulle verka för att föreviga minnet av alla miljontals offer för terrorn. Det skulle vara en gräsrotsorganisation som skulle kartlägga terrorn på samma gräsrotsnivå. Människorättsförkämpen Andrej Sacharov blev dess förste ordförande. Uppslutningen från samhället blev enorm. Reformtidningarna översvämmades av berättelser om människor som farit illa. Rasstrelenie Spiski, böcker med listor över avrättade, publicerades. Notisen ovan finns bland tiotusentals andra i en sådan bok.

”Memorials aktiviteter var inte avsedda att störta sovjetstaten, bara att återställa moral och sanning, men i realiteten kom den att bidra till dess fall.”
Klas-Göran Karlsson

Den nya organisationen planerade för att en minnesplats skulle upprättas, bestående av ett monument och en underjordisk krypta med namnlistor på alla offer. Tanken var från början att monumentet skulle resas mitt i Moskvas centrum, på Röda torget, bland alla andra sovjetsymboler. Det skulle visa sig vara en alltför utmanande tanke, men i svallvågorna av sovjetstatens upplösning placerades en enkel minnessten från Solovetskijöarna i Vita havet, platsen där det första sovjetiska koncentrationslägret invigdes 1923, utanför terrorns främsta symbol, Lubjankafängelset, mitt i den ryska huvudstaden.

Memorials aktiviteter var inte avsedda att störta sovjetstaten, bara att återställa moral och sanning, men i realiteten kom den att bidra till dess fall. I det nya Ryssland kom dess verksamhet att breddas till att omfatta en rad olika kulturella och sociala aktiviteter, allt för att åskådliggöra Sovjetunionens mörka förflutna, bistå offer och slå vakt om mänskliga rättigheter. Ambitionen var från början att stå utanför politiken, men det var förstås en orimlig tanke. Organisationen blev aldrig populär hos makthavarna. Efter att ha skrivit Historia som vapen (Natur & Kultur, 1999) och Terror och tystnad (Atlantis, 2005) blev jag inbjuden att föreläsa om terrorhistorien på en fackbokmässa i Moskva 2009. Hot och misstänksamhet omgav hela evenemanget; en utländsk forskare som profiterar på ”vår” historia var definitivt inte populär i Ryssland.

Sedan dess har Memorials verksamhet alltmer beskurits, och nu har organisationen slutgiltigt likviderats av Rysslands högsta domstol. Anledningen är dess status som ”främmande agent”, det vill säga att organisationen har tagit emot ekonomiskt stöd från utlandet, ett förfarande som setts som ett hot mot fosterlandet och som förbjöds i rysk lag 2016. I sitt åtal konstaterade åklagaren att Memorial svärtat ner landets ärorika förflutna. Därmed dukade Memorial ironiskt nog under för samma anklagelse som gällde många av de offer för Stalintidens terror som organisationen ville försvara: att ha gått Västs ärenden i avsikt att motverka det egna landets intressen och underminera dess existens.

Det är ingen tillfällighet att detta skett samtidigt som lokalhistorikern och Memorialaktivisten Jurij Dmitriev, som utforskat terrorn i Rysslands norra delar, dömts till 15 års fängelse, anklagad för att ha förgripit sig på barn. Varken den dömdes nekande eller brist på bevis har hjälpt. Man kan misstänka att stöd från utlandet ytterligare har stärkt anklagelserna mot honom. Åter går sovjethistorien igen, när Putin väljer att möta kritik mot historiska övergrepp med nya övergrepp. Åter sänker sig mörkret över Ryssland.

Klas-Göran Karlsson är professor i historia vid Lunds universitet med inriktning mot internationell samtidshistoria, särskilt östeuropeisk.

Annons
Annons
Annons
Annons