Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Anders Gustafsson: Arkitekturelitens smakmonopol är ett demokratiskt problem

Den som vill se mer nybyggnation i äldre arkitekturstilar är varken ”obehaglig nationalist” eller någon som vill ”att Sverige borde gå ur FN”. I stället för att komma med osakliga beskyllningar mot dem som vill att nyproduktionen präglas av större mångfald borde arkitektureliten ta till sig av kritiken.
Arkitektkåren är ofta mycket kritisk till nybyggnation i äldre stil och till dem som förespråkar sådan arkitektur. Allmänheten, visar undersökningar, är inte av samma åsikt som arkitektkåren.
Arkitektkåren är ofta mycket kritisk till nybyggnation i äldre stil och till dem som förespråkar sådan arkitektur. Allmänheten, visar undersökningar, är inte av samma åsikt som arkitektkåren.
Foto: Peter Lydén/TT
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Blekinge Läns Tidning politiska etikett är oberoende liberal.

För en tid sedan avslutades Arkitekturupprorets omröstning om vilken stad som ”är Sveriges fulaste stad” där Borlänge knep den föga åtråvärda förstaplatsen. Omröstningen och utnämningen har väckt uppseende i tidningsspalterna och vår tids arkitektur har återigen blivit ett debattämne.

I Sydsvenskan gick arkitekturskribenten Ingrid Sommar nyligen till generalangrepp mot alla dem, likt Arkitekturuppropet, som tycker att nyproduktionen i högre grad borde inspireras av äldre tiders arkitekturuttryck (Sydsvenskan den 12 november). Dessa, menar Sommar, vill i själva verket tillbaka till en förmodernistisk identitet. ”Ett starkt ja här, som Arkitekturupproret står för, betyder som jag ser det en sorts obehaglig nationalism, ja isolationism. Ungefär som att Sverige borde gå ur FN ungefär”, avslutar hon artikeln med rubriken ”Bejaka modernismen!”.

Med den argumentationen från en framträdande arkitektur- och designskribent är det kanske inte så konstigt att så få arkitekter, byggherrar, stadsplanerare eller politiker vågar sig på att rita och bygga hus i äldre stil eller argumentera för att nybyggnation i kulturhistoriskt värdefulla miljöer måste passa bättre in. Vilken arkitekt vill bli beskylld för att vilja isolera Sverige från omvärlden? Eller för att vara en obehaglig nationalist?

Jaså, du har ritat ett hus i nyklassicism. Vill du att kvinnor ska kedjas fast vid spisen också? Vill du att Sveriges gränser stängs?

Att det är så lågt i taket i arkitekturdebatten leder givetvis till likriktning där alla måste passa in i det rådande smakmonopolet där allt ska vara fyrkantigt och uppfört i stål och glas. Detta leder till tristare arkitektur men likriktningen är också ett demokratiskt problem.

I en mycket intressant avhandling från 2007 pekar Catharina Sternudd på att det finns en stor diskrepans i estetiska preferenser mellan allmänheten och arkitekter. Sternudd skriver bland annat att allmänhetens ofta gillar småskalig bebyggelse med variation och detaljering samt historisk anknytning. Många uppskattar nya byggnader med traditionellt formspråk. Detta står i bjärt kontrast till arkitektkårens uppfattning där måna uppskattar ett avskalat formspråk, material som stål, betong och glas, upprepning och enhetlighet samt avantgardistisk och framåtblickande arkitektur. Många arkitekter tar också avstånd från användande av traditionella förebilder.

”Det verkar alltså finnas en klyfta mellan de estetiska värderingarna hos den som gestaltar arkitektur och stadsrum och den som använder och lever i de gestaltade miljöerna.”, konstaterar hon frankt.

I stället för att avfärda dem som vill se mer nybyggnation i äldre tiders formspråk som obehagliga nationalister borde arkitekter, stadsplanerare och politiker ta till sig av den omfattande kritiken. När arkitekturdebatten blir mera tillåtande till en mångfald av arkitektoniska uttryck kommer samtidsarkitekturen att bli bättre och den folkliga acceptansen till förtätningar i redan befintliga miljöer att bli större.

Läs mer