Vera och välfärden
I måndagstidningen berättade BLT om Vera Granberg i Backaryd som vägrades hjälp för en svår sjukdom - i Sverige. Hon fick den i Tyskland i stället, och nu har länsrätten med stöd i en dom i EG-domstolen, ålagt den svenska staten att betala för hennes besök i den tyska sjukvården.
Fallet ger god belysning åt det som det så kallade Välfärdsbokslutet har kommit fram till, nämligen att det finns åtskilliga sprickor i det svenska Folkhemsbygget. De långa köerna till vården är en sådan spricka. Den ojämna kvaliteten i skolan är en annan. De ökade klyftorna mellan olika grupper en tredje. I Välfärdsbokslutet placeras barn, ungdomar och barnfamiljer samt invandrare och arbetslösa i den förlorande gruppen. Lönemässigt är kvinnorna också förlorare i den offentliga sektorn liksom arbetare. Hälsomässigt ökar ofärden också med snabbt stigande sjukskrivningstal. Samtidigt har ersättningssystemen sållat bort allt fler och sänkt ersättningsnivåerna.
De som har jobb har kunnat se reallönerna stiga medan de som står utanför arbetsmarknaden har svårt att komma in på den. Det ser bland annat de fackliga organisationerna till som prioriterar betalande medlemmar.
Att vi ska ha en gemensamt finansierad och för alla tillgänglig välfärd i meningen ekonomisk och social trygghet, tillgång till utbildning etc, råder det egentligen inga delade meningar om. Vad det råder delade meningar om är hur man ska få bättre valfrihet och bättre valuta för de skattemedel som satsas. Att få ut mer för pengarna är viktigare än någonsin när det är ont om pengar. Forskarna bakom bokslutet konstaterar att man inget vet om välfärdstjänsternas kvalitet. Det är just det: ett monopol har inte intresse av att mäta kvalitet och det finns ju heller inget att mäta kvaliteten emot. De blygsamma ansatser som på de senaste åren gjorts för att skapa verklig konkurrens genom privata utförare har visat att det höjer kvaliteten. Men det är betecknande att samma dag som Välfärdsbokslutet presenteras sätter regeringen nya käppar i hjulet för friskolorna, trots att de uppenbarligen för utvecklingen framåt. Gärna välfärd men inte på brukarnas villkor utan på socialdemokratins, alltså. I regeringskansliet är man fast i det sociala ingenjörstänkande som en gång - på 1930-talet - skapade folkhemmet. Det är en nostalgi som drabbar medborgarna hårt. Det statsbärande partiet, som också gärna vill utmåla sig som det enda välfärdsbärande, kommer att under den kommande valrörelsen att ställa sig i vägen för alla försök till nytänkande.
Det kan inte uteslutas att de inre kretsarna av det socialdemokratiska partiet inser vad som är bäst för välfärden men att valtaktiska hänsyn får gå före. Med en Gudrun Schyman på vänsterflanken, talandes om det stressande i att behöva välja, fruktar Göran Persson att systemkramarna ska frestas byta parti. Han handlar han mot bättre vetande men har ju alltid ett finger i luften. Följden blir att välfärden kommer att fortsätta att försämras, i synnerhet nu när konjunkturen går ner. Men när det sker - vem ska då socialdemokraterna skylla på, som Kjell-Olof Feldt nyligen sa i en intervju.
Synpunkter på ledaren? Mejla gärna till ledare@blt.se!
