Världshistoriens viktigaste process

Det handlar om den mänskliga instruktionsboken, DNA, utforskandet av vår arvsmassa. All information om oss och våra funktioner finns lagrad där. Trots att kunskapen om arvsmassan är nyckeln till det mesta, så har vi först på de senaste åren kommit så långt att vi kan sägas ha passerat början av denna viktiga process.

Professor Claes Wahlestedt fascinerade sina åhörare med en kombination av blygsamhet och en entusiasm för det outforskade, där han gjorde kopplingar till Harry Martinsons stora nyfikenhet på rymden, det outforskade kosmos. Det här är samma sak, fast i den allra minsta skalan, vårt föga utforskade inre kosmos.

- När vi landade på månen 1969 var det en milstolpe, en enstaka händelse som vi minns, men utforskandet av arvsmassan kan inte kopplas till någon sådan händelse. DNA-spiralen har vi känt till sedan 1953, men inte på det sättet vi känner den nu. Det är naturens mest fiffiga uppfinning någonsin.

Claes Wahlestedt var den sjätte "återvändaren" i sommarsamtalen. Han föddes i Karlskrona 1958 och nu sitter han som chef för en helt ny institution vid Karolinska Institutet i Stockholm, Centrum för genomik och bioinformatik. Han har ett stort internationellt kontaktnät och just nu också uppdrag vid universitet i Carolina i USA och i Japan.

- Den moderna biologin har vuxit fram på 5-10 år, och de nya rönen ökar dag för dag. Det största problemet är att ta in all information.

Men i övrigt anser han inte att det finns några gränser i världen idag. Via internet kan man ha kontakt med vilka forskare som helst, oavsett om de sitter i Japan eller USA.

- Kina börjar komma starkt på det här området också, berättade Claes Wahlestedt som egentligen är lite sur på EU:s forskningsstrategi. Där försöker man fösa ihop forskare från olika europeiska länder, som egentligen inte alls är intresserade av att forska ihop. Men som är intresserade av finansieringen, kan man tänka?

Claes Wahlestedt har jobbat mycket tillsammans med läkemedelsföretag i sin forskning. Han konstaterade att en stor del av företagens vinster går tillbaka in i forskningen, eftersom det är oerhört dyrbara processer att ta fram nya läkemedel. Pfizer till exempel låter 20 procent gå tillbaka in i forskningen, och har därför en forskningsbudget som är större än svenska statens hela forskningsbudget. Den är på 20 miljarder och det kan låta mycket, men jämför man med sjukskrivningskostnaderna som är det femdubbla, så känns det inte så mycket. Mer behövs!

Ändå är Sverige långt framme inom bioteknik, biomedicin och bioinformatik. Det är ett område som är "lika stort som skogen för Sverige", som vi också måste fortsätta att satsa mycket på, för här finns nyckeln till bättre mediciner, bättre metoder för att bota och till och med förutse, och därmed förhindra, olika sjukdomar. Han påpekade att vi kommit långt under senare år. På 100 år har medellivslängden fördubblats i Sverige.

Vi fick också veta att möss och människor är desamma, nästan. Till 99,9 procent har vi samma arvsmassa som möss, chimpanser, ja till och med bananflugor, bakterier och små maskar. Eftersom man inte kan forska på människor så får man forska på andra existenser, eftersom vi är i grunden lika.

Han hoppas på sikt att man ska kunna bygga upp kunskapen utgående från arvsmassan, via cellerna till hela organ, och sedan kunna kartlägga samspelet mellan olika organ, och till slut kanske förstå hur det mest fascinerande av alla våra organ, hjärnan, fungerar. Allt detta till människans fromma, för individuella diagnoser och individuell behandling. Mycket av medicinering idag går ju ut på att angripa och dämpa symtomen, men den går ju sällan på orsaken till sjukdomen, orsaker som dessutom ser olika ut från människa till människa. Det är också en svår forskning, just för att vi är så oerhört lika.

- Att leta efter den där sista 0,1 procenten, är ju som att leta efter en nål i en höstack, menade han.

Ja, en nål som man dessutom inte vet hur den ser ut, skulle man vilja tillägga.

Claes Wahlestedt passade på att döma av den gamla striden om det är arvet eller miljön som mest påverkar vilka vi blir.

- Ganska enkelt, precis hälften av vart. Generna är lika viktiga som vår miljö, så är det bara.

Vart syftar han då med sin forskning? Ja, det verkade nästan som om han aldrig fått den frågan, eller också var svaret så självklart, att han måste tänka efter, för att kunna formulera sig kort om en lång process.

- Det är fascinationen av det okända, och att kunna hjälpa människor. Det finns dessutom goda förutsättningar för svensk forskning att ta fram olika applikationer som kan bli lönsamma företag.

Skulle han kunna tänka sig att flytta tillbaka till Karlskrona? Ja, om högskolan satsar på något inom hans specialområde. Kanske inte hela detta nya, men någon viktig specifik del, med stor potential för framtida framsteg. Jaha, det är väl bara för högskolan att nappa på den kroken och låta Claes Wahlestedt få bygga upp verksamheten. Det finns ju inga gränser längre, så varför inte?

Detta var ju ett sommarsamtal som faktiskt svarade upp mot samtliga tre underrubriker: Konsten: Harry Martinson, Livet: arvsmassan och Tillväxten: nya företag!