Väljarna lämnades i sticket

Socialdemokraterna lär ta lång tid på sig för att analysera dessa siffror. Det är detta Mona Sahlins kriskommission ska syssla med. Till exempel försöka ta reda på varför bara 22 procent av de förvärvsarbetande röstade på S - enligt torsdagens Svenska Dagbladet.

I 2006 års val var den siffran 29 procent, och år 2002 var den hela 39 procent. Detta historiska tapp måste betyda något. De förvärvsarbetande upplever inte längre att de har nytta av Socialdemokraternas politik, så mycket står helt klart. Hur vänder S den trenden? Det är 10 000-kronorsfrågan. Och den måste lösas, förankras och bearbetas till nästa val, om fyra år.

S vill klara av att både förnyas, och på samma gång starta om internt för att vinna 2014. Frågan är om det egentligen är möjligt, eller om det kommer att bli samma hafsverk som efter förra valet.

Dagens Nyheter har låtit göra en speciell undersökning av de väljare som denna gång vände sig till Sverigedemokraterna.

Av tidigare Moderatväljare är invandringsfrågan det viktigaste skälet för att byta parti. 88 procent uppger det. Av de som tidigare röstas S uppger 70 procent att det är den viktigaste frågan. Detta är knappast överraskande siffror.

Däremot kan man notera att av före detta Moderater uppger hela 69 procent även "lag och ordning" som ett skäl att rösta på SD. Samma siffra för före detta Socialdemokrater är 54 procent.

När Fredrik Reinfeldt tog sina Moderater ett eller ett par steg mot den politiska mittskalan restes ett antal kritiska röster för att detta lämnade de värdekonservativa väljarna i sticket. Var skulle de ta vägen? Risken för att de skulle rösta på SD diskuterades som ett uppenbart alternativ.

Nu verkar det som om dessa kritiker har fått rätt. När M har övergivit denna tidigare klassiska moderata fråga om lag och ordning och brottsoffers rätt till upprättelse, har många väljare helt enkelt blivit vilsna. Kanske ser vi nu den verkliga rekyleffekten av de "nya moderaterna"?

De rödgröna hade förövrigt inte ett ord om rättspolitiken med i sitt gemensamma manifest. Sådana signaler talar om för väljarna att rättspolitiken är ett bortglömt och mindre viktigt område. Samtidigt går många människor omkring med känsla av att brottsligheten exploderar.

Det här visar en stumhet i de etablerade partierna inför strömmar i väljarkåren. Ett tydligt tecken på att partistrukturerna tappar fotfäste bland sina väljare.

I andra frågor har de borgerliga partierna "bytt åsikter" med varandra. Jan Björklund, som skulle ligga närmas för att driva just frågor om rättsväsende, lag och ordning, har inte fått en tillräckligt stark profil på området. Möjligen är det inte ens önskvärt. Men resultatet har blivit att ingen har tagit hand om rättsfrågan.

Dessutom har justitieminister Beatrice Ask lämnat en hel del övrigt att önska.

De borgerliga måste skärpa sin rättsprofil!