Vägra belasta våra barnbarn
Av alla sopor vi samlar runt oss, är de utnötta tankarna de farligaste. De finns överallt i organisationer, i det politiska livet, i oss som individer.
Detta skrevs av Rolf Edberg, ambassadör, landshövding och författare, och det har Margot Wallström burit med sig genom livet. Efter att ha tillbringat en kväll med att lyssna på EU-kommissionens vice ordförande och förra miljökommissionären förstår man varför.
Det är de nya tankarna, framtidens korskopplingar som är det viktiga, inte det som har varit. När världen förstår att tillväxt också måste räknas i termer av hållbar utveckling, nya sätt att lösa gamla problem, men också demokrati, jämställdhet och hälsa, först då kan vi komma någonstans.
Utbilda en man och du utbildar en individ. Utbilda en kvinna och du utbildar en familj. Sådana sanningar för världen framåt.
Det är numera känt och accepterat att ett lands tillväxt ökar om man satsar på att utbilda kvinnorna.
Det är spännande visioner Wallström har. Man kan undra hur de ska nås, men tankarna är stimulerande.
Hur ska Europas huvudstäder kunna bli de bästa platserna för barn och unga att växa upp i? Hur ska man kombinera utvecklade kommunikationer med miljövänliga processer. Det gäller för Europa att ta ledningen i vår globaliserade värld, att vara det goda exemplet.
Wallström har rätt i att innehållet och ambitionerna i EU måste bli mer konkreta. Om man lyssnar till begreppen i EU-debatten, kan man tro att det handlar om en resebyrå. Det är Nice, Barcelona, Maastricht, Rom, Köpenhamn, Stockholm, Helsingfors och Lissabon-processer samt fördrag och kriterier för hela slanten.
Vad är EU och vad vill EU? Och den frågan ska inte besvaras av vare sig Europeiska rådet, kommissionen eller parlamentet. Det är vi medborgare som ska formulera visionerna.
Wallström själv är övertygad om att tillväxt och omsorg om miljön måste gå hand i hand. Eftersom allt hänger ihop i vår globaliserade värld, måste nya lösningar till. Nationsgränser har snart ingen betydelse alls, och regeringar måste se de nya utmaningarna och göra något bra av dem istället för att se dem som hot.
Men det är oftast först när man själv är drabbad, som man inser att något måste göras.
Wallström påpekade att hon och flera andra varnat för problem med energiförsörjningen i Europa. Ingen reagerade förrän Ryssland stängde av gasen för Ukraina. Då blev plötsligt framtidens energiförsörjning den hetaste potatisen.
Men hon aktade sig noga för att kommentera frågan: kärnkraft? fossilgas? solenergi? Ett stalltips är att kärnkraften tas till heder igen, såvida inte fokus istället läggs på att styra över till alternativa processer, inte bara alternativ energi. Det vore naturligtvis det bästa.
Som exempel på ett annorlunda sätt att tänka, tog hon WTO- förhandlingarna om sockerpriset. EU ska sänka sina priser med 36 procent på fyra år. Socker kan också vara råmaterial för biobränslen. När nu behovet av biobränslen ökar, måste vi investera för framtiden, kanske i partnerskap mellan Europa och Afrika. Hon fick också frågan om vad hon ansåg om kemikalieöverenskommelsen Reach.
Det är bättre att ha en lag än ingen alls. Har man väl fått regler, så kan de bättras på stegvis. Konsumenterna kommer att kräva mer information. Det finns ingen väg tillbaka.
Tänk om man kunde få företagen att tävla om vem som blir först att leverera en fullständig beskrivning av alla ingående beståndsdelar och deras effekter. Alldeles frivilligt.
