Vad vill socialdemokraterna?

Så har då den länge emotsedda duellen mellan de två statsministerkandidaterna kommit och gått. Mycket kändes igen i går kväll.

Nytt var att nuvarande statsministern, socialdemokraternas Göran Persson, faktiskt redan i sitt inledningsanförande erkände att alltför många står utan jobb, men inte vad han vill göra åt det. Denna bekännelse måste ha kostat på, men han visste att moderatledaren Fredrik Reinfeldt skulle skjuta in sig på just de många arbetslösa, de som hamnat i "det nya utanförskapet", sedan socialdemokraterna övergett arbetslinjen.

Till det gamla hörde Perssons ständiga fråga om hur nya jobb skapas genom att man "riktar udden mot förtidspensionerade, arbetslösa och sjuka". Men han glömde att tala om att de förtidspensionerade redan i dag har den låga ersättning, som Persson så envetet attackerar alliansen för.

Några gånger återföll han i beskrivningar av hur det var när borgarna hade makten. Det brukar han göra när han är trängd. Stockholms landsting "hade moderaterna kört i botten". Dessutom hävdade han att det nu skapas 550 jobb om dagen, "på er tid var det konkurser, dit vill vi inte tillbaka".

Det märkliga med Göran Persson är att han inte gör annat än att lova mer av samma sort. Inget om förändring, trots att han "inte är nöjd". Det är återigen fler vuxna i skolan, där Reinfeldt och alliansen vill satsa på fler speciallärare, och tillföra extra pengar för att utveckla kvaliteten. Reinfeldt fick också in den kritik, som också hörs från näringslivet: det saknas hantverksfolk. Socialdemokraterna har varit alltför fokuserade på teoretisk utbildning och försummat "handens kunskap".

Persson kritiserade religiösa friskolor, och då kontrade Reinfeldt snabbt med att "du bekymrar dig för de kanske 800 elever, som går i sådana skolor, när du borde vara mer orolig för de 26 000 i varje årskull, som inte får behörighet till högre studier".

I studion stod två ganska allvarliga män, båda i mörk kostym, ljus skjorta och röd slips. De tittade båda allvarligt in i kameran, och inget fel i det, att leda Sverige är en allvarlig sak, men många slogs nog av hur lika de båda är. Reinfeldt är yngre och har en mjukare framtoning, medan Persson mera spelar på sin erfarenhet. Det räcker inte. Han känns passé, förbrukad.

Det fanns också stunder av lätt humor. Reinfeldt berömde Persson för att han "är rätt duktig på det här", varvid Persson omedelbart infogade ett "ja, kanske till och med bäst", varvid det jublades i publiken. Någon större glättighet präglade dock inte duellen.

Vem vann? Svårdömt. Persson vilar på gamla lagrar, och talar om ekonomi på högvarv, trots att han vet att mycket av statens inkomster är av engångskaraktär. Ändå lovar han mera bidrag som måste finansieras varje år, om och om igen.

Reinfeldt vinner på alliansens enighet, ställd mot det splittrade rödgröna blocket. Perssons problem heter Maria, Peter och Lars. Reinfeldts tillgång heter Maud, Göran och - möjligen - Lars.