Vad är kompetens?

Härkomst blir allt viktigare i den offentliga debatten. Partierna kämpar med att få in fler invandrare i sina styrelser och på företagen blir mångfald ett allt viktigare mål.

I vår strävan att motarbeta rasism lägger vi mer och mer vikt vid folks härkomst - och sväljer därmed den rasistiska logiken att behandla folk efter etnicitet. Vi blir rasister med goda uppsåt. Så kan tesen i Adam Cwejmans bok Välviljans rasism sammanfattas.

Anslaget i boken är rätt. Människor är komplexa och går inte att reducera till härkomst eller etnicitet. Genom kvotering och särbehandling riskerar vi att bortse från den enskilda människans unika egenskaper och färdigheter. Politik som fokuserar ensidigt på etnicitet riskerar att skapa konflikter och förstärka kulturella skillnader, men också att underblåsa stereotypa föreställningar.

Cwejman ger flera exempel på när svenska politiker velat samverka med "muslimska företrädare" och bjudit in imamer och religiösa ledare. På det sättet kopplas Sveriges alla muslimer ihop med ett fåtals religiösa tro. Det bidrar mer till att förstärka fördomar än att underlätta integration.

Vägen framåt kan endast bestå i att vi ser människor som unika individer. Cwejman är duktig på att problematisera den kollektiva världsbild som många självutnämnda antirasister delar med rasisterna.

Tyvärr missar han att diskutera synen på kompetens och färdigheter. Betraktar vi exempelvis en person som pratar med brytning på samma sätt som en som inte gör det - eller ses det som ett tecken på lägre kompetens? Kulturellt tunnelseende gör lätt att avvikande beteenden betraktas med misstänksamma ögon.

Inom den feministiska debatten diskuteras exempelvis hur mörka röster ofta betraktas som mer förtroendeingivande och ansvarstagande än ljusa, vilket gör det svårare för kvinnor att avancera i karriären. Nog finns det kulturella skillnader i kroppsspråk och beteende som kan få liknande effekter.

Integrationsdebatten kan inte stanna vid att alla ska behandlas efter kompetens. Vi måste också diskutera vad vi betraktar som relevanta färdigheter.

På många arbetsplatser - ledarredaktioner till exempel - kan det dessutom vara av godo att medarbetarna har olika bakgrunder och erfarenheter. Med olika perspektiv på verkligheten blir slutprodukten bättre. Det betyder inte att folk ska behandlas enbart efter sin etnicitet eller sitt kön, men som ett av många kriterier kan det i vissa fall vara befogat.

Välviljans rasism är en välskriven bok, som på ett lysande sätt visar det absurda i att motarbeta rasism genom att särbehandla efter etnicitet. Samtidigt behövs en djupare diskussion om de värderingar som råder i samhället - och som kan stänga ute det som betraktas som avvikande.