Vad är det alla bråkar om?
Tjänstedirektivet. Det har blivit det verkliga slagträet i debatten inför valet till Europaparlamentet på söndag. Till skillnad från de flesta andra frågor i valet, finns socialdemokraterna inte i samma läger som de borgerliga. Här gör man i stort sett gemensam sak med miljöpartiet och vänstern, även om de båda senare försöker göra allt för att misstänkliggöra socialdemokraternas ärliga avsikter.
Det här ska vi klara ut först. Socialdemokraterna röstade för tjänstedirektivet när det var uppe i parlamentet i vintras. Detta bland annat därför att Europa faktiskt behöver blir effektivare och duktigare, för att kunna behålla, och helst utveckla, vår gemensamma välfärd. Det var år 2000 som ministerrådet beslutade om den så kallade Lissabonprocessen, som går ut på att stärka Europas växtkraft. Socialdemokraterna anser att det behövs ett tjänstedirektiv, eftersom en ökad handel ökar välfärden, men de är inte odelat positiva.
Nu strider vänsterpartiet och socialdemokraterna om hönan och ägget. Vänstern säger sig ha varit emot tjänstedirektivet hela tiden, medan socialdemokraterna påstås ha svängt, sedan såväl svenska LO som Europafacket börjat kritisera direktivet. Socialdemokraterna kontrar med att vänstern borde ägna sig åt att bekämpa "högern" i stället för socialdemokraterna.
Vad är det som väcker vreden? Jo, det är den så kallade ursprungslandsprincipen. Den säger att det är reglerna i företagets ursprungsland som ska gälla, dock med vissa förbehåll. Det finns nämligen något som kallas utstationeringsdirektivet. Det är antaget av alla länderna, och det säger att det är reglerna i det land där arbetet utförs, som ska gälla. Nu kompliceras frågan av att de flesta europeiska länder har lagstiftning kring minimilöner och andra basvillkor. I Sverige har vi lagt de flesta sådana överenskommelser i avtal på arbetsmarknaden. Därför finns det inte så många lagregler för utländska företag att följa. En som följer den inflammerade debatten utifrån, är EU-kommissionären Margot Wallström. Hon hävdar bestämt att kommissionens syfte inte alls är att slå sönder svensk kollektivavtalstradition. Meningen är att underlätta för tjänsteföretag att etablera sig i andra länder, inte att erodera vunna fackliga segrar. Hon bör ju rimligtvis veta, eftersom hon sitter i kommissionen.
I Sverige står tjänstesektorn för ungefär 70 procent av bruttonationalprodukten (BNP). Upp mot 3 miljoner människor arbetar i tjänstesektorn. Mellan länderna i EU svarar tjänstehandeln bara för 25 procent. Företagen möter alltså stora hinder när de vill etablera sig i ett annat EU-land, trots att fri rörlighet för tjänster är en av EU:s fyra friheter. Det gäller för svenska företag, som vill sälja sina tjänster ute i Europa, och för utländska företag som vill etablera sig här. Att ta bort dessa hinder, och öka tjänstehandeln över gränserna, är det främsta målet för tjänstedirektivet. Det är då inte så konstigt att alla de fyra borgerliga partierna, liksom Margot Wallström är positiva. De borgerliga är inte helt eniga i sin syn på EU:s roll och uppgifter, men när det gäller tjänstedirektivet tycks alla fyra vara positiva, eftersom de inte kan se samma hot som vänstern. I den mån man debatterat frågan har de borgerliga också sagt, att kollektivavtalen ska respekteras.
Nu ska sägas följande. Direktivet presenterades i år. Det kommer att ta minst tre år, innan alla kompromisser är gjorda och alla frågetecken uträtade. Det är orealistiskt att tro att de invändningar som rests av facket, vänstern och socialdemokraterna skulle förklinga ohörda. Ingen tjänar på en konflikt kring ett direktiv, och det kommer inte att trumfas igenom, mot något lands vilja.
Men som stridsfråga och skiljelinje mellan rött och blått i en valrörelse fungerar det ju bra, just nu. Det är kanske inte så konstigt att socialdemokraterna ändrade sig. Skillnaden mot de borgerliga är i övrigt inte så stor.
