Toppmöteshetsen är skadlig

Precis som i Köpenhamn 2009 väntar med stor sannolikhet ytterligare en besvikelse. När mer än hundra länder ska kompromissa är det svårt att hoppas på tydliga och konkreta besked. De få gånger som det lyckats, exempelvis när världens ledare 1987 skrev på Montrealprotokollet för att fasa ut freoner, har det handlat om väldigt avgränsade frågor med tydliga lösningar.

Klimathotet är komplext och någon enkel teknik för att ersätta allt fossilberoende finns inte. Det är därför inte främst på globala toppmöten som frågan kan lösas och det ständiga fokuset på dessa evenemang är troligen mer skadligt än välgörande.

Under förra veckan släpptes den nya Sternrapporten, Better growth better climate, som analyserar hur våra utsläpp kan minskas på ett så ekonomiskt sätt som möjligt. Slutsatserna är i grunden goda. Att ställa om ekonomin är en vinst, även på relativt kort sikt. Egentligen är det märkligt att det ska behövas tjocka rapporter för att konstatera detta.

Att det inte är lönsamt, ens ur ett strikt ekonomiskt perspektiv, att slösa med energi, skräpa ner miljön och förstöra luftkvaliténs borde vara uppenbart. Därtill går det knappast att mäta i pengar vad det innebär att luftföroreningar i Blekinge kortar våra liv med cirka tio månader.

Värdet i rapporten ligger snarare i att förklara vilka åtgärder som är effektiva, som exempelvis höga och förutsägbara koldioxidskatter (vilket Sverige redan har), genomtänkt stadsplanering, och en utfasning av subventionerna till fossila bränslen. På energifronten rankar Sternrapporten kärnkraften som ett av de mest kostnadseffektiva sätten att minska utsläppen.

Samtidigt är osäkerheterna stora och verkligheten är komplex. Rapporten pekar bland annat på behovet av nya uppfinningar och innovationer för att kunna klara klimatmålen. Under det senaste decenniet har vind- och solkraft sjunkit drastiskt i pris men än mer behöver göras.

Internationella avtal och riktlinjer kan peka ut en färdriktning, men det är i företagen, universiteten, nationella och lokala politiska församlingar, och i hushållen som många av de avgörande besluten kommer att tas.

En stor del av dessa beslut kommer, som under alla stora förändringar, visa sig vara mindre lyckade. Sveriges stora satsning på att gynna etanolbilar är ett exempel på en satsning som slog fel. Ingen vet i dag hur vi ska klara klimathotet, utan det är genom ständigt experimenterande och lärande som vi rör oss framåt. Den processen kan inte kommenderas fram ovanifrån, utan kräver ett engagemang på alla nivåer.

Precis som arbetarrörelsen i början av 1900-talet nådde framgångar inte bara genom politiskt arbete, utan också genom att själv organisera fackförbund, arbetslöshetskassor och bildningsförbund, så kommer även miljörörelsens avtryck inte bara att kunna mätas i politisk påverkan.

Att samarbeta internationellt är viktigt, inte minst för att skapa vissa grundläggande ramverk som kan gynna klimatet. Men det är inte genom ett magiskt beslut på klimattoppmötena som utsläppshotet kan bemötas.