Spara är att vända på alla stenar

Att spara är alltid svårt. Vare sig den berörda plånboken tillhör ett företag, en myndighet, kommun eller det egna hushållet.

Problemet blir inte mindre om den som håller i plånboken vill satsa extra pengar på något. Detta förutsätter ju att de extra slantar som behövs måste tas någon annan stans. Såvida plånbokens innehavare inte vet att det snart kommer mer pengar likt ett brev på posten. Och sådant sker ju som bekant nästan aldrig.

Ovanstående princip för ekonomisk hushållning är regeringen och dess finansminister naturligtvis väl bekant med.

De stora satsningarna i vårbudgetpropositionen -bland annat två miljarder till lönesubventioner till dem som anställer långtidsarbetslösa, fem miljarder i bidragshöjningar till främst barnfamiljer -måste finansieras av besparingar på annat håll.

Budgetsatsningar brukar finansieras genom att staten skär i verksamheter på annat håll. Översatt i årets vårproposition betyder det bland annat att landets myndigheter tvingas spara sammanlagt runt två miljarder kronor i år och nästa år och att försvaret måste spara ytterligare två miljarder under samma period.

Regeringens sätt att hantera statskassan haltar ändå betänkligt.

Spara bör man göra där det ger störst effekt. För såväl staten som kommunerna innebär det att man sparar i den löpande verksamheten. Då blir konsekvensen oftast en försämrad kvalitet på verksamheten eller tjänsten.

Många av statens eller kommunens tjänster klarar säkert en kvalitetsförsämring utan att invånarna märkbart behöver lida. Men vissa tjänster tål inte en kvalitetsförsämring. Då bör man gå ett steg längre. Man måste börja vända på varje sten. För varje sten -verksamhet -som vänds på måste följande frågor ställas: kan denna verksamhet göras billigare, utföras av någon annan eller kan vi klara oss utan den?

Somliga kommuner har börjat vända på sina stenar. En av dem är Olofström i Blekinge. Sedan socialdemokraten Margaretha Olsson tillträdde posten som kommunalråd 2000 har kommunen lyckats vända många år av stora underskott till ett nollresultat eller litet överskott i kommunkassan.

Det har uppenbarligen inte fallit regeringen in att börja vända på statsbudgetens alla utgiftsstenar. Kanske har finansminister Per Nuder ändå förstått att man måste börja. Men han överlåter nog till en borgerlig regering att göra jobbet.

Statskontoret, som är en så kallad stabsmyndighet direkt under regeringen, har fått i uppdrag att kartlägga hur många myndigheter det egentligen finns i Sverige.

Vad Statskontoret och finansministern förmodligen redan känner till är att 34 nya myndigheter bildats bara sedan millennieskiftet, och att kostnaden för administrationen, samordningen av och lokaler till landets alla myndigheter i dag är 85 miljarder varje år.

Här finns sannolikt stora pengar att spara.