Sossarnas röda stjärna
Jag har synnerligen starka minnen omkring och efter tiden av mordet på Olof Palme. Men jag hann inte riktigt uppfatta honom som politiker, jag hade inte ens fyllt fjorton i februari 1986.
Nu tillåts vi att betrakta hans politiska gärning från ett något mer neutralt plan, lite från sidan. Jag vet att många personer äldre än vad jag är, menar att de aldrig kan betrakta Palme neutralt. Han är och förblir ett rött skynke.
Jag har inga sådana sentiment. Men jag konstaterar att han, tillsammans med hela det Socialdemokratiska gardet (Pierre Schori inräknad, intervjuad i gårdagens BLT), hamnade totalt snett när de byggde myten om det neutrala Sverige.
Jag förstår - med tanke på Palmes aktiviteter och dåtidens politiska världskarta - att Sverige stundom betraktades som ett land som rent ideologiskt låg bakom järnridån. Samtidigt som vi uppenbarligen räknade med Natos hjälp i händelse av krig.
Det måste av omvärlden ha uppfattats som ganska ryggradslöst.
Samtidigt som Palme kallade fasciststaterna i södra Europa för "satans mördare", bar hela den röda rörelsen en gigantisk skygglapp gentemot de oerhörda övergrepp mot mänskliga rättigheter som skedde i världens dåvarande kommuniststater.
Palme frotterade sig med ledare från demokratiska republiker - stater som var vare sig demokratiska eller republiker.
Detta ger en otroligt dålig eftersmak när man ska bedöma hans politiska gärning. Hade han fått leva skulle han garanterat ha blivit tvungen göra upp med sitt agerande - precis som andra politiska ledare har fått göra, vilka hoppade i samma galna tunna.
Vad märkligare är: Historiskt sett har Socialdemokratin alltid pratat om att hålla rågången gentemot kommunisterna stenhård. Men med det här agerandet signalerade ju Olof Palme, att den rågången bara gällde de svenska kommunisterna i VPK. Knappast de kommunistledare som fungerade som det partiets ledstjärnor.
Det är också ett ytterst märkligt agerande.
Nej, Olof Palme var inte statsminister i ett land som förhöll sig neutralt i världen - tvärtom. Och det är så märkligt, att dagens Socialdemokrater fortfarande talar om den tiden med stjärnor i ögonen, om uttrycket tillåts. För stjärnor, det är precis vad det var. Röda stjärnor.
