Sakta i backarna, Odenberg!

I går presenterade försvarsminister Mikael Odenberg lagrådsremissen om försvarets underrättelseverksamhet. Det är ett gammalt förslag som har varit uppe på bordet tidigare, men stoppats och som nu dammats av, vilket bara kan beklagas. Förslaget blir inte bättre för att det är en borgerlig regering som lägger det.

Odenberg föreslår ändringar i lagen, för att anpassa underrättelseverksamheten. Lagtexten ändras från "yttre militära hot" till "yttre hot". Signalspaningen, som det är frågan om, ska gälla såväl etern som kablar och telefontråd-ar.

Det anges uttryckligen att verksamheten bara får avse utländska förhållanden. Hur kan det definieras? Ta ip-telefoni till exempel. Sådana samtal kan mycket väl passera nationsgränser, även om det är två personer innanför Sveriges gränser, som pratar med varandra.

Vitsen med lagrådsremisssen är, enligt Odenberg, att få en ordentlig gränsdragning mellan polisiär verksamhet och försvarsunderrättelseverksamhet. Polisens uppgift är att "spana på skurkar här hemma, leta reda på dem och se till att de blir lagförda", enligt Odenberg. Militären ska spana på yttre hot, från utlandet. Om hoten har bäring på någon eller något inom Sverige ska informationen lämnas till polisen.

Säpo, bland andra, har protesterat högljutt mot detta, som man anser är ett intrång på deras verksamhet, att det är svårt att veta vem som gör vad. Det kan ligga viss logik i det, även om man kan misstänka att det i botten handlar om revirpinkeri.

Justitieminister Beatrice Ask (m) är måttligt road, men håller god min i elakt spel. Hon är medveten om att integritetsfrågorna behöver belysas mer ingående.

Frånsett vem som spionerar på vem, måste man fråga sig om spioneriet behövs. Att vi blivit hysteriska efter 11 september-attacken är tydligt, och det är svårt för den som vill värna om integritet och rättssäkerhet för den enskilde medborgaren, att göra sin röst hörd.

Visserligen föreslås att samhällets funktioner för inriktning och kontroll av verksamheten skall förstärkas, bland annat genom ett integritetsråd som inrättas hos Försvarets radioanstalt (FRA). Hur det ska se ut är ännu oklart, frånsett att det ska domineras av jurister. Ett grundkrav är i så fall, att de ska vara fristående från både regeringen och FRA.

Försvarets underrättelsenämnd (FUN), bestående av sex personer med "parlamentarisk förankring", där Anders Björck är ordförande, ska bestämma vad FRA får leta efter i den elektroniska trafiken. FUN ska också kontrollera att överskottsinformation raderas.

Nu ska Lagrådets reaktion inväntas, lovar Odenberg, och de övriga partierna vet inte riktigt vilken fot de ska stå på, utan väntar också de. Det är inte bara Lagrådet man bör invänta. Också de slutsatser som Intergritetsutredningen kommer fram till, måste inväntas innan beslut fattas.

När samhällets behov av kontroll och övervakning tar över den enskilda människans behov av skydd av den personliga integriteten står hon sig slätt. Då spelar det kanske inte så stor roll om hon har rent mjöl i påsen.