Rysslands huvudstad och Nordens Venedig

I dag för exakt 300 år sedan lade tsar Peter I, även kallad Den Store, den första grundstenen till S:t Petersburg. Hans enkla boning finns bevarad än i dag, liksom Peter Paul-fästningen, med sin 122 meter höga guldspira, Sommarpalatset, Menshikovpalatset, det numera utbygga Vinterpalatset, Tsarskoye Selo och Peterhof, det senare byggt för att fira segern över svenskarna vid Poltava 1709.

Stockholm har ibland kallats Nordens Venedig, något som Karlskrona till och från avundsjukt försökt lägga beslag på. Detta epitet tillhör dock bara en; S:t Petersburg, och ingen kan göra Peters skapelse äran stridig. Floden Neva själv, alla kanaler, floder och vattendrag runt de 44 öarna fyller, i kombination med alla fantastiska renässans- och barockpalats, alla krav på Nordens Venedig. Rosa, gula, ljusblå och ljusgröna ibland klart röda ligger palats och teatrar, kyrkor och museer där, längs gator förbundna med hundratals broar, som en nästan obegripligt vacker skapelse.

Det är svårt att fatta att all denna prakt faktiskt går tillbaka till en envis människas starka vilja. Under hela 1700- och 1800-talen har hela tiden nya praktfulla "maktens boningar" skapats och världens främsta konstskatter har samlats hit. Peter fick nämligen en lika kraftfull efterföljare i Katarina den Stora, som ytterligare förmerade prakt, vetenskap och konst och koncentrerade allt till S:t Petersburg, denna det mäktiga Rysslands huvudstad.

Peter ville inte bara skapa prakt, han ville också utveckla konst och vetenskap. Han grundade vetenskapsakademier och konstmuseer. Det var lite skralt med intresset från "populasens" sida, så för att få fler besökare bjöd han på ett glas vodka. Då blev konsten genast intressant. Konstateras kan dock att kvinnorna fick hålla till godo med pepparkakor.

Staden växte snabbt och i början av 1800-talet bodde 400 000 människor här, 1916 hela 2,4 miljoner. Sedan drabbade olyckan staden. Revolutionen och inbördeskriget decimerade befolkningen. 1920 återstod bara 722 000.

1914 döptes staden om till Petrograd, 1918 flyttade Lenin huvudstaden till Moskva och 1924 blev Petrograd Leningrad. Vid en folkomröstning i början av 1990-talet röstade nästan alla för en återgång till S:t Petersburg och i dag är stadens fem och en halv miljon invånare omåttligt stolta över sin stad, särskilt en dag som denna.

Det har sagts att Stortorget i Karlskrona är norra Europas största torg, men jag tvivlar. Palatstorget, mellan Vinterpalatset och generalstabsbyggnaden i S:t Petersburg, måste bara vara större! Allting är stort här, inte högt, men stort. Det milt gröna Vinterpalatset är 200 meter långt, innehåller 1 057 rum, 117 trappor, 1 786 dörrar och 1 945 fönster. Till detta kommer nya och gamla Eremitaget som, tillsammans med den imponerande generalstabsbyggnaden, utgör ett av världens största museer, med allt från mumier och förhistorisk konst till det allra senaste av konstskatter, och då ska man komma ihåg att den ryska konsten har ett alldeles eget museum i Michailovskyslottet några kvarter därifrån.

Efter att ha besökt Eremitaget och Vinterpalatset var jag fullständigt utmattad. Vilka, salar, vilket överdåd, vilken prakt! Så mycket guld, silver sammet, jade, malakit och marmor har jag inte ens i mina vildaste fantasier kunnat föreställa mig kunde finnas på ett enda ställe. Och det är bara byggnaderna! Lägg till det verk av Brueghel, Degas, Fragonard, Gainsborough, Gauguin, Hals, Goya, Raphael, Leonardo da Vinci, Michelangelo, Monet, Matisse, Picasso, Rembrandt, Velasquez, Rodin, Rubens, van Gogh och så vidare i alla evighet, så förstår ni att man blir nästan andlös till slut. Och då ska man komma ihåg att när kommunisterna behövde pengar såldes flera av de stora mästarnas mest kända verk till välbärgade amerikaner. Då dög minsann kapitalismen!

Egentligen borde S:t Petersburg bli huvudstad igen. Detta sagt utan att ha varit i Moskva, denna uppkomling bland huvudstäder.