Procenten igen
Det är bara en procent av den kommunala budgeten som lämpar sig för en ideologisk debatt, ville kommunalrådet i Karlskrona, Mats Johansson (s), mena när hans budget ventilerades häromdagen. Inget skäl att bråka, alltså. BLT kommenterade att den procenten borde kunna bli större. Med det ville vi ha sagt att om inte socialdemokraterna vore så förtvivlat hårt surrade vid en del av sina dogmatiska master, så skulle den ideologiska debatten bli mer givande. Kort sagt: om det vore mer av ge och ta och pröva så skulle ideologierna få större positivt genomslag även i kommunalpolitiken. Socialdemokraterna må ha makten, men idéerna är oftast oppositionens.
För det är en riktningsgivande procent inför framtiden, så liten den än är i budgeten. En kommun som vågar släppa fram entreprenörer och som aktivt underlättar för alternativ och experiment på det område som i dag är offentligt finansierat - läs förskola, skola, äldreomsorg, vård - frigör växtkraft. Det är en fråga om samhällsanda och om förtroende för andra än offentliganställda
tjänstemän och politiker.
Nu bemöter kommunalrådet i Ronneby, JanAnders Palmqvist (s), min kommentar om den politiska håglöshet som jag och många med mig känner att Ronneby präglas av (se insändaren på sidan 45). Han tycker att borgerligheten bara har ett mantra, en "teori för allt", och det är de privata initiativen och entreprenadskapet som vägen till att utveckla kommunen. Alls icke.
Det är som JanAnders Palmqvist skriver, inte bara detta det handlar om. Men inställningen till alternativen, till friskolor och vad det kan vara, avslöjar vilken syn kommunledningen har på dem som vill uträtta något för sitt eget och samhällets bästa utan att centralstyras från kommunkansliet. Företagare vill känna aktivt stöd även om de inte har samma politiska uppfattning som den styrande majoriteten. Det måste finnas ett förtroende över politiska gränser. Annars väljer de en annan kommun. Bredband eller icke.
Soft Center förutan hade Ronneby varit en sovstad till Karlskrona. Men Soft Center kunde aldrig ta hand om den arbetslöshet som den gamla industrialismen lämnade efter sig. Det borde ha gjorts mer för att ge Ronneby ett ben till att stå på.
Ronneby illustrerar för övrigt ett generellt svenskt problem: det slutna politiska blodomloppet. En opposition som aldrig får en chans att pröva sina idéer annat än i av socialdemokrater adopterad form, tappar lätt sugen. Att år efter år bombardera fullmäktige med förslag som oftast avfärdas, tär på entusiasmen.
Vi tycker också att det finns fall då det kommunala självstyret skulle kunna stå tillbaka för länets och gemenskapens bästa. Det är där finansieringen av E 22 kommer in. E 22 betyder mycket för Ronneby och dess företagsamhet. JanAnders Palmqvist har tveklöst rätt i att staten borde finansiera utbyggnaden, inte kommunerna. BLT har också hävdat det. Den modell som nu föreslås är en kompromiss. I ett sådant läge borde Palmqvist kunna se till det långsiktigt bästa för sin kommun och vika sig i principfrågan - under protest, om han finner det nödvändigt med brasklapp. I sitt inlägg talar han om välutvecklad infrastruktur. Dit hör E 22 som den stora pulsådern genom Blekinge och till Ronneby.
